Stina Lennartsson under förra veckans landslagsläger i Portugal. Betydligt varmare än i ett januarikallt Linköping. "Jag har väl inte direkt saknat blåsten på Linköping Arena", säger hon.
– Det hade såklart varit en dröm att få åka, säger 25-åringen om sommarens VM.
Lennartsson är precis tillbaka från vinterns landslagsläger i Portugal.
– Det har varit jätteroligt. Det var kul att få samlas med andra damallsvenska spelare och få vara i landslagsmiljön med allt vad det innebär, säger Lennartsson som fått testa en lite annorlunda position gentemot rollen som wingback i LFC.
– Jag har varit ytterback i en klassisk fyrbackslinje. Det gör att jag måste tänka mer defensivt, säger hon.
Nu är det dock kyligare breddgrader. Den portugisiska Algarvekusten är utbytt mot minusgraderna på Linköping Arena.
– Vädermässigt har jag väl inte längtat efter det här, men det är kul att vi börjar komma igång och träna.
Förra säsongen var Lennartssons första sen korsbandsskadan 2020. 2013 skadade hon korsbandet första gången och hon var också borta ett år efter en tuff hjärnskakning. I år hoppas LFC få se en skadefri Stina.
– Jag är stolt att jag orkat ta mig genom den här rehabprocessen en gång till. Det har varit kämpiga timmar på gymmet och på cykeln, berättar hon.
Finns det någon rädsla att skada sig igen?
– I början visste jag ju inte om jag skulle hålla men nu är det som innan. Jag är också en ganska aggressiv back så det finns inte jättemycket tid att tänka innan du går in i en duell. Det är extra viktigt att jag gör styrketräningen. Men...
Men?
– Mamma som ofta sitter på läktaren blundar vid varje duell, ler Lennartsson.
Stina Lennartsson tillbaka i wing-back-positionen.