Efter svajiga våren – LFC borde blicka mot Japan

Titta lite extra mot Japan, försök locka hem tidigare stjärnor och ge talangerna speltid. Correns Lovina Stafhammar följer damfotbollen på nära håll – här är hennes tips till Linköping FC efter vårsäsongen.

LFC:s vår har varit svajig, men i slutet hat det gått allt bättre.

LFC:s vår har varit svajig, men i slutet hat det gått allt bättre.

Foto: Henrik Eberlund

Fotboll2024-07-08 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Linköping FC lämnar en svajig vår bakom sig. Ny tränare, en del nya spelare och ett nytt sätt att spela fotboll. Allt tar sin tid och nu har LFC hittat formen igen, men det var på tiden och det var på väg att gå illa. 

Det är egentligen svårt att hitta en anledning till varför det har gått så knackigt. Är det Rafa Roldán som är ny tränare eller är det spelare som inte är i form? Kombinationen att ha tappat japanskorna Yuka Momiki och Saori Takarada samtidigt som ett nytt spelsätt ska sätta sig gjorde saker svårt.

Personligen tycker jag att japanskor och deras spelstil är det nya heta. De gör succé i damallsvenskan och det ska man dra nytta av. Det är ju en stor kostnad i sig att köpa/låna in en japanska och mer krävs från ledarstaben, men det kommer troligen vara en kostnad som betalar sig. 

Vi har sett den japanska succén i både Hammarby och Rosengård med Hamano och Tanikawa. Två lån från stora klubbar, något som LFC också skulle kunna ta in. Det kvicka spelsättet och förmågan att läsa spelet har kommit att göra just dem till allsvenskans bästa spelare. 

Den i LFC som har imponerat på mig är Cornelia Kapocs. Klart att hon haft det tufft och inte presterat som under fjolåret, även om det är mycket att kräva. Hon har varit ledsen, besviken och arg men sköter det snyggt. Nu när det börjar rulla på har hon gjort både mål, assist och visat att hon har vilja att förändra. 

Något som LFC har varit bra på senare åren är att förvalta sina egna spelare och sina ungdomar. Att ha en akademi och plocka upp unga tjejer som får speltid i a-laget är en bra morot för att vilja fortsätta och att vilja vara bäst. Förstå vart man står i näringskedjan just nu och satsa på att ta in unga spelare, ge dem speltid och tid att utvecklas för att sedan sälja till stora svenska klubbar eller till klubbar utomlands. 

Kanske kunde LFC ta hem någon storstjärna som lockar? Någon från stan eller från LFC:s storhetstid, typ Lina Hurtig eller Jessica Wik? Det kanske skulle gynna både laget och publiken, att ta hem en erfaren spelare som fortfarande är i form.

Å andra sidan är LFC den starkaste renodlade damklubben i Sverige, med sin stabila grund och ryggrad. Det finns inte många kvar – framförallt inte som är i toppen, men klart att det kommer börja synas att LFC är en damklubb. Nu har spelarna bra förutsättningar och är relativt bra betalda med allsvenska mått mätt, men i framtiden behöver klubben hitta fler samarbeten. Kanske är det dags att återuppta samtalen med Linköping HC? 

Just nu går damfotbollens utveckling i raketfart, även i Sverige. Stora supporterföljen, rekordförsäljningar och stora namn kommer hem och avslutar karriärer. Det finns tre lag som sticker ut, Häcken, Hammarby och Rosengård. LFC:s storhetstid var för tio år sedan, efter det har det varit tuffare. Man hade förvisso chans på guldet förra året men det räckte inte. Om man nu ska hänga med topplagen måste man våga satsa ungt och tjäna pengar på att sälja vidare talangerna. Kanske ska man satsa mer på att hitta nya grupper av supportrar och få in pengar därifrån.