SE OCKSÅ: TIDSLINJE: Guldresan 2.0
2009
Teven på restaurang Pitchers visar herrarnas avgörande guldmatch mellan IFK Göteborg och AIK. Men spelarna i Linköpings FC håller betydligt mer koll på Kosovare Asllanis bärbara dator. Där följer de dammatchen Djurgården–Göteborg. En seger för Djurgården och SM-guldet är LFC:s – redan före sista omgången.
Till slut bryter jublet ut.
– 1–0 till Djurgården!
Några minuter senare är det klart. För första gången i sin korta historia är LFC bäst i Sverige.
– En av mina bästa stunder någonsin, säger Rolf "Loben" Gustavsson, lagledaren och allt-i-allon.
Han är rörd. Har svårt att hålla tårarna borta.
Nu står han där i omklädningsrummet i Vittsjö och upplever samma sak igen.
2010
Det blåser på toppen. Knappt har segerjublet hunnit tystna förrän mästarlaget plundras på spelare. Tunga kvartetten Caroline Seger, Sara Larsson, Kosovare Asllani och Jessica Landström hamnar alla i den amerikanska proffsligan och på den årliga upptaktsträffen, där journalister, spelare och tränare får säga sitt, får vi veta att LFC inte kommer att försvara guldet utan tippas som trea.
– Det härliga är att sådana tips aldrig går in, säger Peter Johansson, som tillsammans med bäste kompisen Jörgen Petersson tagit över efter succétränaren Magnus Wikman.
Men ingen regel utan undantag.
LFC slutar just trea, men nästan mest anmärkningsvärt är att publikintresset nästan halveras. 683 åskådare i snitt är klart sämsta siffran hittills..
– Det går inte att lura publiken. Sport handlar om spänning, fart och goda prestationer. Uppenbarligen har vi inte varit tillräckligt bra, säger Anders Mäki, klubbdirektören.
2011
Det är kallt på Kopparvallen i Åtvidaberg dit LFC tvingats flytta hemmamatchen i Champions league-kvartsfinalen mot Arsenal. Det slutar 2-2, vilket gör att det som kunde ha blivit en sprudlande start på säsongen mest blir till blytung besvikelse.
Det fortsätter på samma sätt.
Efter guldet för några år sedan har klubbens tvingats att banta kostnaderna för spelartruppen, vilket också märkts på resultaten. Efter en trots allt stark avslutning blir det en allsvensk sjätteplats, långt från att slåss om ädla medaljer.
Det är inte gott nog och med den blågula VM-succén i ryggen ska göras en nysatsning för att hitta vägen tillbaka till toppen.
– Rent egoistiskt vill jag inte jobba med ett mittenlag, jag vill jobba med ett lag som kan vinna något. Då får vi se till att fixa det också, säger Anders Mäki.
2012
Ursäkta röran, vi bygger om.
Det börjar bra. Seger mot ekonomiskt dopade (det skulle visa sig senare) Tyresö inför storpublik, stora namn som Manon Melis och Lisa de Vanna invärvade och mycket snack om LFC som en het utmanare om guldet.
Det blir inte så.
Vad det blir?
Rörigt.
Usel säsongstart, ojämnt spel, tunga långtidsskador på Charlotte Rohlin och Linda Sällström, ekonomiska besparingar för att få ihop finanserna och diverse rockader på tränarbänken. När Martin Sjögren, med guldmeriter från Malmö, kommer in under sommaren lugnar det ned sig och sex raka vinster som avslutning lyfter till medaljplats.
Alltid något.
2013
Det är sen höst, eller om det möjligen redan är vinter, när Martin Sjögren tillsammans med ordföranden Christer Mård och dåvarande klubbdirektören Anders Mäki på ett möte kommer överens om en delvis ny profil och sätt att jobba. Från att värva färdiga spelare med förhållandevis höga löner till att satsa mer ungt och utvecklingsbart.
Ett strategiskt beslut, men också ekonomiskt nödvändigt för att vara hållbart över tid.
Redan första året ger det resultat.
Även om det faktiskt inte blir vinst förrän i femte omgången växer plantorna fort på nya arenan i Linköping, som invigs inför 5 361 åskådare i början av maj. Det blir en svajig säsong, men med tanke på förutsättningarna känns en tredjeplats som med beröm godkänt.
2014
Det är långt till ryska Perm långt borta vid Uralbergen. Och väldigt dyrt att åka dit. LFC avslutar säsongen med att ta sig vidare i Champions league, men det blir en dyrbar affär som river upp stora hål i plånboken. En insamling hjälper till, men täcker långt ifrån allt.
Med tredjeplatsen i ryggen och ytterligare ett antal unga landslagsspelare i truppen är förhoppningarna stora, men mycket grusas redan under våren med ett antal mer eller mindre allvarliga skador. Cupvinst mot Kristianstad och avancemang i Europa efter segrar mot Liverpool och Zvezda är förstås positiva inslag, men en allsvensk fjärdeplats känns inget vidare.
2015
Det gör ont att bara vara nära.
Det är omöjligt att inte beröras av Charlotte Rohlins avsked på Linköping arena. Det har varit en lång och framgångsrik karriär för LFC-ikonen, men det blir ett jäkla slut och efter det mållösa resultatet med Eskilstuna blir det tårar med stänk av både vemod och besvikelse.
Nu är Rohlin en lysande målvaktsräddning från att bli firad som matchhjälte och drömmen att få till en direkt avgörande guldmatch mot Rosengård går i kras. Det är den jämnaste och mest ovissa allsvenska toppstriden någonsin och för LFC slutar det med vare sig guld eller silver eller ens Europaspel.
Det är ett misslyckande och vi är många som känner att LFC – som inleder med säsongen med att överraskande förlora mot Bröndby i Champions league – har och har haft den bästa truppen, men inte fått ut tillräckligt av den.
2016
LFC går in i säsongen med tankar på ett nytt spelsystem och med en, delvis av ekonomiska skäl efter ett årsmöte som redovisar ett hemskt underskott på en miljon, nollvision när det gäller skador. Truppen är tunn och är det något som det inte finns plats för så är det spelare som inte kan spela.
Den nya uppställningen, med alla de vassaste offensiva vapnen på planen samtidigt, gör succé och finns till och med på Fifa 17. Bara en sån sak. Inte minst Pernille Harder, Stina Blackstenius och Kristine Minde öser in mål. Fridolina Rolfö inte att förglömma, men på vägen mot OS-final i Rio skadar hon foten och blir borta ett tag.
Över 6 000 åskådare är på plats i höstkylan när Rosengård besegras med 1–0 och plötsligt ligger vägen öppen för det där guldet att ta.
En vecka senare är det klart.
Vi skriver 16 oktober 2016 och Linköpings FC är bäst i Sverige igen.