En smula överraskande för Marias del svarade klubbens ordförande i sin tur, utan att dra på munnen; ”det är inget att skratta åt”.
Det här var på våren 2014. Ett drygt år senare, i augusti 2015, tog hon över som ytterst ansvarig för hela organisationen i Linköpings fotboll club. Hon kom direkt från ett jobb som IT-konsult och var van att driva projekt och utveckla verksamheter.
– Jag trodde inte att man kunde bli klubbdirektör och ha det som heltidsyrke i vår förening och det var därför jag skojade bort svaret när Christer frågade. Jag var aktiv i styrelsen och arbetade med F19-laget och jag hade just blivit vald till vice ordförande. När Christer kallade till möte tänkte jag att det var vad vi skulle prata om.
Men frågan var alltså allvarligt ställd.
– Jag förstod att det var en chans man får en gång i livet så jag tackade ja. Jag är uppvuxen på den tiden då det inte fanns några tjejer som spelade fotboll professionellt, åtminstone togs vi inte på lika stort allvar som killarna och att få arbeta som klubbdirektör innebär ju inte minst en möjlighet att kunna påverka.
Det har varit ett intensivt första år som avslutades på topp. Lugnet efter guldruset har lagt sig i lokalerna i Stångebro där Maria delar utrymmet med bland andra LHC:s marknadsansvarige, squashspelaren Fredrik Johnson och LHC-damernas sportchef Kim Martin Hasson.
Det var ett par veckor sedan Pernille Harder, Stina Blackstenius och de andra lyfte bucklan som svenska mästare. Maria minns känslan. Guldet bärgades tidigare än tänkt men nödvändiga attiraljer för nyblivna svenska mästare var turligt nog medpackade.
– Jag var inte riktigt beredd på att det skulle ske där och då men jag kände stor glädje för spelarna. Och jag hade guldhattarna och lite bubbel i bilen så det var bara att hämta!
Laget hyllades storligen i Linköping efter guldet och förhoppningen är förstås att klubbdirektören får enklare att tas med sponsorer och samarbetspartners framöver, men rika – nej det blev klubben knappast på cupen. När Malmö FF som vann allsvenskan på herrsidan belönades med 23 miljoner fick damerna inte en enda krona.
– Den gamla mentaliteten att damfotboll inte är lika mycket värd som herrarnas lever till stora delar kvar och det är vad vi har att slåss emot. Tjejerna i LFC är fotbollsspelare 24 timmar om dygnet och det gäller för mig att föra fram det. Jag ser ju att intresset bland företagen ökar och det är min uppgift att få dem att förstå hur bra vi är. Jag måste helt enkelt lära dem det. Många blir förvånade när jag berättar hur mycket tid spelarna lägger ner på träning och matcher och att vårt lag faktiskt består av idel landslagsstjärnor.
Förutom en väldig massa möten med sponsorer består Marias arbetsdag av att driva verksamheten framåt, både ekonomiskt och organisatoriskt. Därtill fördelar hon spelarna till alla uppdrag som laget har. Att tjejerna till exempel är ute och träffar flicklag runt om i Linköping är uppskattat. Dessutom är klubben med och ordnar LFC Night och fotbollsfestivalen Winning ground.
– Jag får mycket positiv feedback för vårt arbete och spelarna är väldigt duktiga på att ställa upp för alla som vill ha en del av dem.
Hur är du som chef?
– Jag hoppas att jag är engagerad och närvarande. Och stöttande. Jag kan nog till och med vara lite mesig, men jag tror på att man jobbar bäst när chefen inte pekar med hela handen.
Även om det är tränaren Martin Sjögren som har sista ordet när truppen ska fastställas så är Maria med och påverkar.
– Det är en balansgång eftersom vi har ekonomin att ta hänsyn till. Vi skulle ju kunna dra ner på spelarbudgeten förstås, men då kan vi inte vara ett topplag i längden. Det är en speciell situation.
För egen del avslutade Maria sin elitkarriär i LFC för åtta år sedan. Hon var vänsterback så länge hon spelade i allsvenskan, för övrigt trivdes hon bäst på mittfältet.
– Jag var en typisk lagspelare som inte stack ut, men som hade bra blick för spelet och alltid gjorde mitt bästa.
Bra egenskaper som spelare förstås, och minst lika bra i uppdraget att leda en fotbollsorganisation.
Varför är fotboll så roligt?
– Det ger en adrenalinkick och det är den absolut roligaste träningsformen.
Så du har inte riktigt slutat?
– Njae, vi är ett gäng som spelar på tisdagskvällar. Maria Aronsson är med och Maria Karlsson och Charlotte Rohlin, bland andra. Det går liksom inte att vara utan.