Jag har följt VM sedan 1978, då Mario Kempes blev idolen och Brasilien favoritlaget nummer ett, kanske för all framtid.
Under VM-82 i Spanien spelades en underbar fotboll. Det eviga Brasilien, under Tele Santana, är det bästa laget som aldrig vann ett VM. Om spelarna i det lag man tränar nu undrar hur man ska spela anfallsspel är det bara ”youtuba” Brasilien VM 1982, det är modellen. Zico, Socrates, Falcao och Eder och de andra bländade världen (och mig), men en sämre målvakt, Waldir Perez, och en Paolo Rossi (Italien) i hysterisk form, ändade Brasiliens öde då.
I alla VM som jag följt har jag alltid haft höga förhoppningar på, och det har jag igen nu i år, även om 82-och 86-mästerskapen hade allt. I alla fall föds idoler och hjältar under tonårsåren.
Festen och inramningen kommer bli häftig under matcherna. Men paketeringen av arrangemanget har blivit hur stort som helst, och viktigare, på ont och på gott. Ibland känns Fifa så tröttsamt med pampar, mutor, och utnämning av Qatar som värd 2022, bland annat. Lever jag då, 2022, hoppas jag att Tyskland fått överta arrangemanget, arenorna, logistiken, infrastruktur och publikintresset finns där. Fotbollen på planen har utvecklats enormt, men en mer likriktning har skett de senaste decenniet, när fotbollens globalisering inneburit att de är många olika nationaliteter som spelar i de europeiska toppklubbarna, allt har blandats upp. Lite av charmen och olika unika spelsätt har försvunnit med landslagsfotbollen, skillnaderna är allt mindre, alla är fysiskt bra och taktiskt rätt lika. Uefa Champions League är nästan viktigare ibland. Taktiskt sätt kommer fotbollstrenderna numera i Champions League, inte från landslagen. Och under de senaste VM-turneringarna har många toppspelare varit slitna eller skadade efter en lång säsong i Europa. Men känslan nu är att spelarna är fräschare efter en lite ”lugnare” maj månad. Kanske är de spanska spelarna de som är mest slitna.
Jag kommer titta och försöka se om det finns nåt nytt sätt att tänka och spela under denna månad. Alla vill väl hitta det där outsiderlaget. Jag är speciellt nyfiken på Chile. Det kanske är laget som särskiljer sig lite från övriga länder. Varför? Förre förbundskaptenen Marcelo Bielsa ”revolutionerade” fotbollen i landet, och efterträdaren, Sampaoli, har fortsatt idéerna och utvecklat det hela. Man spelar oftast med trebackslinje (ovanligt i toppfotbollen) med 171 långe/korte Medel som mittback och har en helplanspress med mycket av markeringsinslag. Ni som följer allsvensk fotboll kommer häpna över tempoväxlingarna, dynamiken och speeden framåt. Men för att gå långt måste man nog vinna gruppen, där bland annat Spanien och Holland ingår. Och blir man tvåa i gruppen väntar Brasilien. Tufft läge. Som det ska vara, förstås. Men jag håller en tumme för Chile!
Något sydamerikanskt lag blir en outsider, likt Uruguay i förra VM. Chile har kapacitet, Colombia likaså. Brasilien och Argentina räknar jag med att de går väldigt långt.
Belgien snackar många om i dessa dagar. Jag gillade dem redan under mitten av 80-talet, då med Jan Ceulemans och Enzo Scifo i spetsen. De har nu igen ett grymt landslag, men orutin att inte spela stora mästerskap på länge kan fälla dem. Kanske kan man hitta likheter med det svenska landslaget från VM 1990. En bra generation som dock var orutinerad, men som gjorde det kanon i EM 1992 och VM 1994. Så, Belgien blir farliga i nästa EM eller VM. Där har vi det!
Europalagen är mer svårbedömda, men något land går långt. Kroatien kan explodera, tyskarna tål värme. Portugal blir farliga om de överlever den tuffa gruppen med Tyskland, USA, Ghana. Det finns en vinnare bland förbundskaptenerna, en slug, taktisk mästare. Fabio Capellos Ryssland kommer jag följa, även om laget är anonymt och inte är så känt för stora allmänheten. En riktig outsider.
Sen är det trist att Sverige inte är med. Intresset för fotbollen blomstrar upp vid ett VM. Speciellt som intäkter från ett VM-spel bland annat genererar bättre utbildning för spelare och ledare i landet under många år framöver. Men att Granqvist, Wernbloom, Toivonen & co hade varit på planen i en VM-arena 2014 låter overkligt och bisarrt. Ingen fotbollsintresserad utanför Sverige saknar Sverige i VM. Dock saknar världen Zlatan i VM. En av svensk landslagsfotbolls svåra ekvationer.