Fyra raka segrar och allsvenskans formstarkaste lag – efter ett gynnsamt spelschema ska tilläggas. IFK åkte till Stockholm för tredje gången den här säsongen (allsvenskan).
Med bättre förutsättningar än de tidigare två gångerna. Med självförtroende efter segerraden.
Men längst ifrån att få något med sig hem.
I en halvlek var IFK inte alls så dåliga. Men det var uddlöst och svårt att få spets på det offensivt. Och till slut blev det en bild av skillnaden mellan ett lag färdigt för toppen och ett lag som fortfarande inte är där.
Det är så det är med Peking den här våren. Laget har tagit steg på många sätt från ifjol, men det fattas ändå en del för att leva upp till den förhoppning man hade och målade upp inför 2022.
Ofta för bra i matcher mot motstånd från på papperet under halvan.
Räcker inte hela vägen och inte där än när man möter förväntade topplag.
Det är så det har sett ut.
Den här matchen kändes som en vattendelare för hur säsongen skulle gå vidare efter en svängig första del med tre raka förluster följt av ett kryss och fyra raka vinster. Seger och IFK hade hängt på.
Förlust och det känns som ett lag just nu förankrat i mitten av tabellen.
Framför allt var det tydligt hur IFK tappade i duellspelet efter pausen mot Hammarby. Hur mittfältet inte orkade stå upp mot ett "Bajen" som malde på och satte press. När förväntningarna var att Peking skulle komma ut och trycka i jakten på kvittering föll det istället platt.
Det saknades kraft och energi.
Det saknades tyngd i duellerna.
Hammarby såg det, satte in sin press och fick utdelning för det mot ett IFK som inte stod emot. I Jacob Ortmark och Abdulrazaq Ishaq har laget ett fyndigt och väldigt skickligt innermittfält. Men det är inte det fysiskt mest starka när det kommer till den här typen av matcher. Och på kanterna var varken Jean Carlos de Brito (tuff start i IFK-tröjan) eller Daniel Eid det hot som IFK behöver få därifrån.
En match återstår innan uppehållet. Elfsborg hemma i kommande helgs jubileumsmatch. Sedan väntar en ytterst viktig sommar där några saker borde vara prio i min bok för sportchefen Tony Martinsson:
Förlänga med Christoffer Nyman.
Göra vad man kan för att säkra Filip Dagerstål.
Hitta ett par nyförvärv att spetsa det här med. Där lär det underlätta om IFK också kan hitta nya klubbar åt spelare som Yahav Gurfinkel som inte är i närheten av ens truppen.