Har det inte snackats förvånansvärt lite om Leo Messi inför VM?
Jag tror inte att vi ska låta oss luras av den, med Messi-mått mätt, lite skrala säsongen i Barcelona (”bara” 28 mål i ligan...). Inte heller av att han brukar ha det tuffare i den argentinska landslagströjan. Jag tror att Messi blir VM:s kung och att han snuvar hemmanationen på guldfesten i finalen.
VM är Messis chans att rädda sin titelfria säsong, hans chans att peta ner Ronaldo från tronen som världens bäste – och hans gyllene tillfälle att visa att han är en guldmakare även i landslagströjan.
En ensam spelare vinner förstås inget guld, men i en VM-tid då landslagen blivit allt jämnare, mer sönderlästa, är det de minst slitna stjärnorna i de bästa lagen som kommer att göra skillnad. Jag blandar och ger, kastar upp landslag och stjärnor i luften, och i handen landar det mest glimrande kortet i form av Argentina och Messi. Den argentinska offensiven med exempelvis Messi, Aguero och di Maria är sylvass och jag tror även att defensiven är tillräckligt bra för att nå hela vägen fram – i en kittlande final mot Neymars Brasilien, och där Messi visar vem som är störst av lagkamraterna i Barcelona.
Tänk, en VM-final mellan favoriten Brasilien och just Argentina på mäktiga Maracana den 13 juli. Det kan inte bli större än så. Med Maradona och Pelé på läktaren.
Men innan en sådan drömfinal kan bli verklighet väntar en ljuvlig månad inne i VM-bubblan. Förresten. Jag hatar verkligen när bubblan spricker, dagen efter ett fotbolls-VM är en skräck, ni vet när VM-abstinensen slår till och tv-tablån intas av Lotta på Liseberg i stället för heta fotbollsmatcher. Aldrig känns väl fyra år som en så lång evighet som där och då.
Samtidigt – längtan och törsten efter fotboll är heller aldrig så stor som just en dag som denna, då det är dags för premiärmatchen i ett VM. Jag njuter och ser fram emot att tampas med arbetskompisarna i vårt interna VM-tips. Jag dammar också av min spåkula och ser som sagt Argentina och Messi lyfta guldpokalen som världsmästare.
I spåkulan ser jag dessutom:
Ett ungdomligt England som övertygar och tar sig vidare från ”dödens grupp” inne i djungeln. Men sedan blir det straffar i åttondelen och då är det kört, som vanligt.
En Arjen Robben som både storspelar och bråkar med lagkompisar i Holland.
En sliten, men välkammad Ronaldo, som inte orkar lyfta sitt Portugal, trots att det nästan är hemmaplan.
Ett Belgien som startar mästerskapet inspirerat och lovande, men som faller på sin orutin tidigt i slutspelet.
En Neymar som i vanlig ordning briljerar i landslagströjan och som pallar för trycket och tar sitt Brasilien till final.
Frisparkssprayen, som blir en succé och som indirekt leder till många läckra frisparksmål.
Rapporter från Brasilien som vittnar om en lika risig infrastruktur som runt Friends i Solna.
Tråkigt få hörnmål.
Ett osedvanligt harmoniskt Frankrike som kommer att gå riktigt långt.
En Daniel Nannskog som kommer att vara tämligen övertänd i SVT-studion. Hur ska vi orka i en hel månad?
Ett plötsligt reklamavbrott i TV4 mitt under en straffläggning.
En överlycklig bosnisk supporterskara i nationens första, historiska fotbolls-VM.
En Fifa-president i Sepp Blatter som tjurar till efter den senaste tidens kritik och plötsligt avgår mitt under VM (drömscenario).
Men, tyvärr ingen Zlatan.