Leendet är detsamma. Tuncay Yüksel hälsar med ett fast handslag och blicken är intensiv.
– Vet du om att jag startat en byggfirma? Jag gillar det som fan, säger han.
Har du börjat snickra?
– Nej, jag är den som drar in jobben och en annan kille projekterar och fixar folk.
Har du inte nog med dina fyra restauranger?
– Tydligen inte, haha. Det blev för mycket tid över efter City. Jag är en rastlös person, jag klarar inte att bara sitta framför tv-n och kolla på serier.
Tittar du inte på fotboll?
– Nej, det är inte roligt längre. Jag har slagit bort fotbollen. Förr kunde jag åka och kolla på en division 6-match en eftermiddag före jobbet. Nu har jag inte lust.
Vill du inte eller försöker du förtränga?
– Jag förtränger nog lite. Nu känns det bara som bortkastade år med City.
Bortkastat var det väl ändå inte?
– Kanske inte. Men det känns som en stor besvikelse att City inte finns kvar. Jag bryr mig egentligen inte om laget spelat i trean eller i division 4, bara klubben existerat.
I december 2020 sa han tack och adjö till den klubb som han lagt ner tusentals ideella timmar på under nästan tio års tid.
– Kom du ihåg när vi satt här. Tårarna, säger Tuncay Yüksel och pekar mot ett bord längre bort i restaurangen där vi gjorde intervjun efter avhoppet.
Då var han fysiskt och mentalt slut efter Citys motgångar och en pandemi som slog stenhårt mot både fotboll och hans restauranger. Suget att återvända har såklart funnits där, men har avtagit med tiden.
– Jag var på arenan några gånger precis efter att jag slutat men insåg att mitt mående var viktigare.
Men du saknar det fortfarande?
– Självklart. Med all respekt för mina jobb, men arenan var min frizon. Jag var där i stort sett varje eftermiddag och kollade på träningar och matcher. Jag kunde koppla bort jobben och allt som hände i stan, det var som en befrielse att komma ut och hänga med alla runt klubben.
På avstånd har Tuncay Yüksel följt allt som hänt sedan han själv klev av. Först en rörig vinter 2021 med mängder av nya spelare, sen våren och sommaren med Ken Ring och Carlos Banda. Och efter det den nya styrelsen med Gunnar Axén i spetsen och sportchefen Tore Eliasson.
– Under deras tid hade jag spelare som kom hit och käkade. De fick lunch på min restaurang för de inte hade mat någon annanstans. De behandlades som djur. Tar du hit en spelare ska du ta ansvar för den personen. Vi var sena med några löner vissa månader, men spelare gick aldrig hungriga och de sov inte på varandra.
Våren 2022 var kaos i Linköping City och i juni kom beskedet från ordföranden Gunnar Axén att föreningen ska "avvecklas".
Då försökte jag få till en intervju, men Tuncay avböjde.
– Jag ville inte träffa någon just då. Det var skitjobbigt att ta in. Jag har inte kommit över det än och kommer nog aldrig att göra det. Alla mina år och all den tid jag lagt har gått till spillo. Det är så det känns.
Många menar att det var förlusten mot Sylvia hösten 2019 som blev början på slutet för Linköping City. Inte nog med att chansen till superettankval försvann, lagets dåvarande manager Khalid Neshati blev avstängd i ett års tid efter att bland annat ha anklagat domaren för att vara köpt.
Domen verkställdes några månader senare och i oktober 2020 hoppade storsponsorn Botrygg av.
Tuncay Yüksel vill helst inte prata om vare sig Khalid Neshatis avstängning eller det tunga sponsortappet, men konstaterar:
– Sylviamatchen rubbade oss. Jag har hela tiden sagt att vi också gjorde en massa fel och misstag längs vägen, efter förlusten där och det missade kvalet blev vi lite stressade över att vi skulle gå upp nästa år. Det blev några akuta värvningar som i efter hand inte var så bra.
Spelaromsättningen var enorm i alla år.
– Vill man ha resultat fort så blir det tyvärr så. Vi borde såklart tänkt smartare men blev för ivriga många gånger. Det var nog vårt största sportsliga misstag.
Nu när du ser tillbaka, när var det som roligast?
– I starten. Vi var överlyckliga i början, vi hade så jäkla kul. Ju mer seriöst det blev och ju mer kravbilden höjdes, desto mindre roligt blev det.
Tuncay Yüksel funderar ett tag. Ansiktsuttrycket blir mer allvarligt igen.
– Kan du tänka dig att vi var de största hyresgästerna på arenan. Nu finns vi inte kvar – vilket bakslag det är för herrfotbollen i Linköping. Jag vill egentligen bara gråta efter allt som har hänt.