"Kraven jag har på mig själv är betydligt högre än de föreningen har på mig", säger Aso Khawari.
Fram till Aso Khawari var drygt 20 år satsade han på fotbollen. Han fostrades i Linköpings FF och gick sedan på fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg där han levde och andades för sporten han älskade. Han fick dock problem med rygg och ljumskar och när han själv gick runt i smärtor såg han hur vännerna i laget tog större kliv. Motivationen var inte tillräckligt stark för att ta sig igenom skadorna och fortsätta med satsningen.
– Jag tränade mellan åtta och tio pass i veckan och det blev för mycket för min kropp. Jag hade inte någon som bromsade mig utan jag körde bara på. Jag la till slut ner min egen satsning men tyckte fortfarande fotboll var otroligt roligt och ville testa på tränaryrket, berättar Khawari.
Första uppdraget blev som tränare för ett ungdomslag i BK Derby innan han tog klivet in i seniorfotbollen. I två år var han sedan i Malmslätt innan han gick vidare till Hjulsbro i division 3 där han också var i två år. Där fick han dock ett jobbigt sista år då laget åkte ur serien.
– Det kan ha varit lite för seriöst. Jag hade väldigt höga krav. Som en kritik till mig själv ser jag att jag inte ville bemöta spelarnas livssituationer. Många var över 25 och spelar du i division 3 eller division 4 är du kanske där mer för glädjen och inte för att driva dig själv till att bli bättre i fotboll. Samtidigt som det var en brist hos mig då ser jag det som en styrka hos mig i dag. Jag vill vara noggrann och göra saker helhjärtat, förklarar Khawari.
Vad lärde du dig av det?
– Att jag inte är skapt för att det ska vara oseriöst. Det är det absolut värsta jag vet. Har jag bestämt mig för att vara med på någonting så vill jag göra det så bra som möjligt.
Efter tiden i Hjulsbro hade Aso tröttnat och bestämt sig för att lägga ner fotbollen helt. Det fanns inget spännande uppdrag i Linköping och då han trivs med livet i staden var han inte beredd att flytta. Men då dök chansen att få hoppa in som ungdomsansvarig i Linköping City upp och en ny gnista tändes.
– Kopplat till mitt egna ledarskap där jag vill att allt ska vara på ett ordentligt sätt så passade det ganska bra. Sen var jag absolut inte beredd på att det skulle gå så här snabbt för mig att komma upp till vårt A-lag, säger Khawari och ler.
Och visst har det gått i raketfart. När managern Khalid Neshati blev avstängd fick Aso frågan om att ta över – och tog också chansen.
– Alla människor får vad de förtjänar och det gäller att göra det så bra som möjligt när man får chansen. Det här var inget jag var förberedd på men jag har alltid vetat om att den dagen jag får frågan om det här uppdraget så kommer jag att tacka ja. Jag har ingenting att förlora. Att få vara med i stadens bästa lag med drömmen om att kunna ha elitfotboll här är hur stort som helst.
Vad för prägel vill du sätta på Linköping City?
– Som individ är jag inte den kaxiga som vill stå i centrum på något sätt utan är ganska lugn och balanserad. Jag svävar inte i väg som många andra kan göra. Med det sagt älskar jag drivet och bilden som vi har om att vara den här kaxiga pitbullen som ska kriga sig framåt mot allt och alla. Vi har byggt upp bilden av att vi verkligen vill framåt till varje pris på ett sportsligt sätt och det vill jag definitivt att vi ska behålla och fortsätta med.