Egentligen var det inte tänkt att Dinko Felic skulle kommit till Linköping överhuvudtaget. Den 32-årige anfallaren hoppades få bli kvar en tionde säsong i Syrianska, laget han varit med till allsvenskan och vänt med. Men han fick inte förnyat kontrakt.
– Då tänkte jag att jag skulle hitta ett lag i Norge, där min mamma bor, men det löste sig inte. Det är i Sverige jag "gjort mig ett namn", i Norge vet de inte vem jag är längre. Då kom Linköping in i bilden. Michel Aldemir (tidigare sportchef) och jag hade kontakt och allt stämnde, med jobb och sånt, förklarar Felic.
Felic är alltså norrman. Hans familj flyttade dit 1995 från Bosnien. Och nog hörs det lite varstans när han pratar, även om svenskan är den som har överhanden. Uttryck som ”Efter 2000 og 3 flyttade jag till Enköping” och ”Vi kommer till att möte dem” avslöjar norrmannen Dinko Felic.
Numera svensk-norsk-bosnier, alltså.
– Räknar man efter så har jag bott längst i Sverige och då känns det bra att jag blir kvar här. Det är här jag har bäst chans att göra något efter fotbollen, säger Felic som trivs med sin nya tillvaro i Linköping – även om det inneburit en del förändringar i vardagslivet.
– Jag har fått det här nya jobbet (bud på ett bostadsbolag) och trivs väldigt bra med det. Men jag är fortfarande inte van med att jobba hundra procent och sen gå och träna fotboll. Jag är rätt trött ibland och orkar inte träna så mycket som jag hade önskat. Jag hoppas jag vänjer mig snart, men än så länge är det jobbigt, säger han.
Har det gått upp för dig vilket bra liv du haft tidigare?
– Ja, precis. Jag har hållt på med fotboll i 13-15 år och haft det för bekvämt. Nu måste man börja jobba, gå upp tidigt. Man hinner inte med så mycket mer om dagarna än att jobba, träna, äta och sova, säger Felic.
Har du kvar att ge, eller är det här ett sätt att glida över mot det civila?
– Nej... Jag har fortfarande mer att ge. Jag vill tro det i alla fall, så får tiden visa hur mycket. Mitt mål är att vi ska ta klivet upp. Gör vi inte det blir det väldigt jobbigt, säger han.
Linköping City är ett ambitiöst fotbollsprojekt, om än något svajigt än så länge. Tränare har kommit och gått. Spelare likaså. Till och med sportchefen Michel Aldemir, som tog Felic till Linköping lämnade klubben under försäsongen. Men det verkar inte påverka Dinko Felic så värst mycket.
– Det känns lite som i Syrianska när jag kom dit, en liten klubb som vill väldigt mycket och satsar på att gå upp. Jag hade tidig kontakt med Michel Aldemir som gav en bra bild av staden och klubben. Det kändes, och känns, bra, säger han.
Men går inte klubben upp i division 1 i år är risken stor att sejouren i Linköping bara blir en ettårig sådan.
– Ja, precis. Jag vill inte spela i division 2. Men går laget upp tror jag det kan bli väldigt bra med arenan och att intresset i stan blir större. Då kan vi påbörja nått som kan leda någonstans väldigt bra, säger Felic.
I helgen börjar det. Linköpings City åker till Karlslund på lördag för division1-premiär.
– Vi hör till dem som är favoriter till att vinna serien. Jag är lite mer spänd i år än vanligt för jag är osäker på var vi står någonstans. Det var längesen vi mötte bra lag i träningsmatcherna. Det ger inte så mycket för oss att möta division 3 och division 4-lag. Det ska bli roligt med lördagens match för att se vart vi står och hur långt vi kommit med vårt lagbygge, säger Dinko Felic.