Vi satt nöjda, egentligen med allt förutom att det inte blivit något svenskt mål. Då kom chocken.
En blixtsnabb italiensk omställning och ett snyggt högerskott av Eder intill Andreas Isakssons vänsterstolpe. 0–1 i 88:e minuten. Totalt mörker.
Idrotten kan verkligen vara grym, men den är oftast rättvis. Flest mål under 90 minuters spel vinner. Svårare är inte fotbollen och få behärskar den enkla konsten så bra som det italienska landslaget.
Hur många gånger har vi inte sett de blåvita ligga i en felfri defensiv för att sedan avgöra med 1–0 på en omställning?
Just det är ju Italiens spelidé.
Jag tycker synd om svenska laget. Deras inställning och insats var verkligen värda en poäng.
Vi såg det redan i första minuten, när Zlatan Ibrahimovic satsade allt och lite till i en luftduell med Giorgio Chiellini.
Beskedet från lagkaptenen var glasklart: Den här matchen skulle inte förloras på grund av dålig inställning.
Lika bleka och otaggade som svenskarna såg ut första halvleken i premiären mot Irland, lika starka och taggade såg de ut nu, mot stornationen Italien.
Många var bra i Sverige, Kim Källström en av de bästa, men faktum kvarstår:
De blågula har nu spelat två EM-matcher och inte skjutit ett enda skott på mål.
På så sätt ska laget vara nöjt att åtminstone ha en poäng efter dessa uddlösa matcher.
Hoppet lever fortfarande om avancemang inför matchen mot Belgien på onsdag.
Albin Ekdal och John Guidetti visade att de bör starta även då, så startelvan bör vara densamma, men en sak måste förändras:
Sverige måste börja skjuta på mål.