Bra elit i länet – men sämre bredd

Östgötsk fotboll är bättre än någonsin på toppen. Eliten finns det inget att anmärka på. En rad projekt sjösätts också, för att länets fotboll ska bli ännu bättre inom futsal, parasport, motion och på flicksidan.

Östgötsk fotboll går in i en ny tid efter fjolårets hundraårsjubileum. ÖFF-ledarna Thomas Kölnäs och Tjonne Andersson berättar om stoltheten över verksamheten och sätten som det ska bli utvecklas på.

Östgötsk fotboll går in i en ny tid efter fjolårets hundraårsjubileum. ÖFF-ledarna Thomas Kölnäs och Tjonne Andersson berättar om stoltheten över verksamheten och sätten som det ska bli utvecklas på.

Foto: Jens Bollius

FOTBOLL2018-04-24 05:45

– Vi vill varandra bra och vill fotbollens bästa. Det är många ledare från Östergötland som lett svensk fotboll. Vi känner att det lyssnas på oss, säger kanslichefen Thomas Kölnäs.

– Ja, frånsett Åtvidaberg, som varit bättre, så är vi nog bättre än någonsin, instämmer konsulenten Tjonne Andersson.

– Det är tradition det beror på, fotbollskulturen är stark i länet, fortsätter Thomas Kölnäs.

Det behövs inga överord för att hylla den östgötska fotbollen som nu är inne på sitt 101:a år. Det är bara fakta när man går igenom vad som finns och skapats på toppen.

Se exempelvis damsidan där Linköpings FC vunnit SM-guld flera år i rad och där ex-LFC:are befolkar många av de bästa landslagen i världen. LFC är bra på att förädla talanger, som Vadstenas Stina Blackstenius och Mjölbys Jonna Andersson som båda lever proffsliv i Europa.

– LFC har varit bra på att stärka tjejer och ge självförtroende, även om det värvats en del utifrån också, säger Tjonne Andersson.

På herrsidan hämtade A-landslaget sin nye förbundskapten i IFK Norrköpings guldmakare Janne Andersson som i sin tur tog in Ödeshögsgrabben Peter Wettergren som sin högra hand. Det finns många duktiga ledare verksamma på hög nivå, som Daniel Ekvall, Niklas Egnell och Gunnar Pettersson. Alla med rötter i Östergötland.

– Jag tror att vi varit bra på att fånga upp tränartalanger och lyckats inspirera dem till att gå vidare, säger Thomas Kölnäs.

Grabbar skickas också ut i världen, som exempelvis late-bloomern Anton Tinnerholm från Brokind som nu lirar i New York.

Just den modellen, att inte ha för bråttom för tidigt, har gett IFK Norrköping framgång. Massor av egna ungdomar har fostrats in i klubbens eget A-lag på Östgötaporten.

– IFK används som ett föredöme och ett gott exempel på hur man kan jobba. Man behöver inte gasa för hårt i början, och ungdomarna behöver inte uppleva allt på en gång, säger Thomas Kölnäs.

En framgångsfaktor för att vara kvar på toppen över tid är att ha en organisation som är beständig år efter år där duktiga ledare jobbar i det tysta. Därför behöver det inte märkas om frontfigurerna byts ut.

– IFK Norrköping är också en föregångare i att samverka med andra föreningar, menar Kölnäs.

Som sagt, det är lätt att hitta både argument och fakta som visar att östgötsk fotboll är en stormakt i vårt lands nationalsport.

Däremot finns det andra fakta som visar att det inte står lika bra till. På bredden. Kalla fakta är att Östergötland på 20 år tappat nästan hundra herrlag. Från 245 lag till 152. Framför allt är det reservlagen som försvunnit, från 122 till 58. På damsidan är det också en minskning sedan 1997, från 72 till 47 lag.

För att råda bot på detta har ÖFF startat en ny arbetsgrupp för att stärka flick- och damfotbollen.

Nya motionsligan är också tänkt att väga upp för de förlorade reservlagen på herrsidan.

Antalet föreningar är ungefär konstant, 150 stycken.

– Det är skört i rörelsen och vi vill jobba med att stärka föreningarna, att de uppgraderas in i det nya. Vi ser hellre att man om man vill spela fotboll är med i en förening som redan finns än att man startar en ny klubb, säger Tjonne Andersson.

– Det finns sätt att stärka fotbollsföreningarnas styrelser och organisationer. Sedan 2017 erbjuder alla föreningar hjälp med i ett projekt som heter Föreningscoachen där vi tillsammans med Sisu jobbar med att hjälpa och utveckla föreningarna med deras verksamhet och då utifrån deras egna behov, påpekar Thomas Kölnäs.

28 konstgräsplaner finns i länet, vilket gör att det kan spelas på alla dygnets timmar. Alla kommuner utom Ödeshög och Ydre har tillgång till det nya underlaget som kan nyttjas hur mycket som helst.

Där ÖFF vill hitta nya utövare är inom parasporten där "Fotboll för alla" tas in under fotbollens paraply, och genom samhällsnyttiga projekt som till exempel Future Veneras i Motala och Bollihop i Linköping.

Futsal är också ett underutvecklat område där Östergötland inte alls kommit lika långt som andra distrikt. Vägen till utveckling där är att börja på ungdomssidan med seriespel under längre perioder och att uppvakta kommunerna med att futsal faktiskt är en egen sport och inte är fotboll inomhus.

– Vi behöver få en högre prioritering av futsal i hallarna, säger Tjonne Andersson.

En landskamp om året är ÖFF:s mål och där är siktet inställt på en futsallandskamp för damer.

Två fotbollsjobbare

Namn: Thomas Kölnäs.

Ålder: 55 år.

Bor: S:t Anna.

Familj: Fru, tre barn.

Yrke: Kanslichef på ÖFF.

Fritidsintressen: Fotboll, familjen.

Drömresemål: Kuba.

Blir glad av: Människors engagemang.

Blir irriterad på: Orättvisor.

Favoritlag: IFK Norrköping.

Verksam i fotbollsklubbar: Ramunder, Österviking, IFK Norrköping, Söderköpings IK, Smedby.

Bästa minne från östgötsk fotboll: "När vi i början av 90-talet kvalspelade oss upp i division 2 med min lilla moderförening IK Ramunder och gjorde ett kanonresultat året därpå."

Namn: Tjonne Andersson.

Ålder: 62 år.

Bor: Boxholm.

Familj: Singel.

Yrke: Konsulent på ÖFF.

Fritidsintressen: Musik, spela saxofon.

Drömresemål: Thailand.

Blir glad av: Glada människor, när Hammarby vinner.

Blir irriterad på: Orättvisor.

Favoritlag: Hammarby.

Verksam i fotbollsklubbar: Boxholms IF.

Bästa minne från östgötsk fotboll: "När första landskampen spelades i Boxholm, en juniorlandskamp 2007. Plus dam-EM 2013 som jag jobbade mycket med."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!