Ebba Collin drog av korsbandet första gången när hon var 16 år gammal. Då var det hennes första säsong i Borens A-lag efter att ha bytt från Borensberg.
Hon kämpade sig tillbaka från det och kunde spela igen. Sedan växte hon ut till en nyckelspelare och profil i klubben. Men sommaren 2018 var olyckan framme igen, i andra knät.
– Det var i invigningsmatchen för nya klubbhuset, när vi spelade mot LFC:s U19-lag. Jag fastnade i gräset och vred till knät, så föll jag ihop och korsbandet var av. Jag förstod egentligen direkt att det var illa, eftersom jag visste hur det kändes från första gången, berättar Ebba.
– Det var jobbigt. Jättetråkigt så klart. Att det var andra gången gjorde ju att jag visste vad jag hade framför mig, både på gott och ont. Jag visste att det var en lång, jobbig väg tilllbaka, och det kändes mest tråkigt. Samtidigt underlättade det lite att jag visste hur jag skulle hantera det och vad som krävdes för att bli frisk.
För frisk har hon nu blivit, ännu en gång.
– Jag har tagit mig tillbaka dels genom att sköta rehaben och träna, dels genom att vara nere på Boren. Man får mycket stöd och hjälp här, vilket betyder jättemycket när det känns tufft. Vi har ju tyvärr flera i laget som skadat korsbandet. Jag har kunnat hjälpa de andra lite eftersom jag varit med om det tidigare. Vi har också kunnat stötta varandra. Sedan är det ju så klart jättetråkigt att vi har haft så många allvarliga skador.
Ebba har nu äntligen, efter ungefär ett års frånvaro, kunnat börja träna fotboll igen.
– Det är jag väldigt glad över. Jag har gjort mina första hela träningar nu och jag har verkligen saknat fotbollen, så det känns superkul att kunna spela igen. Nu får jag trappa upp det i lagom takt framöver så får vi se när jag kan spela match sen. Till en början blir det nog små korta inhopp innan jag kan vara med på allvar.
När Borensbergstjejen får frågan om hur hon skulle beskriva sig själv som spelare, ropar hon på tränaren Mikael Lindman som får ta sig an uppgiften.
– Ebba är en träningsvillig spelare som är allround och bra på det mesta liksom. Hon är laglojal och kan spela på många positioner, säger han.
Även om hon är mångsidig och kan användas i många roller, trivs Ebba själv bäst på innermittfältet.
– Jag gillar att vara involverad i spelet och vara med både framåt och bakåt. Det är hög konkurrens nu med jätteduktiga spelare i mitten så jag vet faktiskt inte var det är tänkt att jag ska spela. I början är det ju bara lite inhopp här och där, men sedan får vi se var jag kan få spela. Jag kan tänka mig att spela var som helst, behöver jag spela back är det inga konstigheter, men jag tycker ändå att mittfältet är roligast.
Medan vi sitter och pratar på Borens IP innan damlagets träning går det hela tiden förbi människor som Ebba hälsar på. Herrarnas mittback David Lantz går förbi och säger:
– Bra att Ebba är tillbaka, hon behövs i klubben! Bäst i Boren.
Det märks att detta är hennes sjätte säsong i Boren.
– Hjärtat klappar för Boren. Jag gillar klubben och vad den står för. Att jag bor i Linköping och ändå pendlar hit varje träning säger väl ganska mycket. Jag trivs jättebra i laget.
Har du varit och sett några matcher under våren?– Ja, jag har försökt kolla så mycket som möjligt. När jag inte jobbar. Det har sett bra ut tycker jag och man kan ju redan nu säga rätt säkert att vi klarar oss kvar. Vi har gjort stora framsteg från förra säsongen, mycket tack vare lite nyförvärv och tjejer som kommit tillbaka, men också för att många har utvecklats.
Vad tror du om hösten nu när du kommer tillbaka snart?– Vi får väl se hur mycket jag kan bidra, men vi ligger ju sjua, så jag hoppas att vi kan ta lite fler segrar och hota lagen i toppen av tabellen.