Sportnostalgi
Vi träffar Berit och hennes man Inge på Fredriksbergs IP, mitt i Ekholmen, där BK Kenty sedan många år hör hemma. Klubbens alltiallo Benny Sonnelid tar emot oss och bjuder på fika.
Berit och Inge var med när damfotbollen föddes i Linköping. Året var 1968. Herridrotten dominerade totalt i Sverige och i Linköping hette de största klubbarna Kenty, Derby och Saab. Då kom kentyiten Bertil Johansson på en idé, han tyckte att ”fruar och fästmöar till spelarna i herrlaget skulle träffas och spela fotboll för att bättre förstå vad killarna höll på med och för att träffas och ha lite skoj”.
Sagt och gjort, 1968 samlades fruar och fästmöar till en förmatch på Folkungavallen innan en av Kentyherrarnas matcher.
Där föddes BK Kentys damlag.
– På den tiden fanns bara några skojlag här och där i Sverige, berättar Berit. Öxabäck var först och några lag i den trakten följde efter.
Det var väl ovanligt att tjejer sportade över huvud taget på 50- och 60-talet?
– Ja, och vi som gjorde det fick ha med oss barnen på träningarna. Herrlagen hade ju aldrig med sig barnen, men vi tjejer hade det. Barnen låg och lekte med bilar bredvid planen. Det gick inte att bara gå hemifrån och säga att nu ska jag träna eller spela match.
Hur togs det emot att ni tjejer började spela fotboll?
– Vad ska ni hålla på med det där för? sa många. En liten klick, åtta-tio stycken, var intresserade och stöttande men många var skeptiska. Tjejer behöver inte hålla på med fotboll, det är onödigt, tyckte de.
Vad svarade ni?
– Kom och titta får ni se! Vi kan vi med!
Inge, mångårig ledare för många olika Kentylag, fyller i:
– Kommunen tyckte inte det var så noga med damlagen på den tiden. När vi skulle spela seriefinal i division 3 mot Kisa här uppe på Skarpan (intill Bäckskolan). Då hade de bara klippt planen precis vid linjerna, för att kunna krita dem, resten av planen var det högt gräs på. Så jag och Hans-Guy Henestål bröt oss in i kiosken där de hade maskinerna och klippte gräset själva.
Vi tittar på gamla bilder ur Inges och Berits privata album.
– De där matchtröjorna hade vi köpt på Hennes. De var som blusar, säger Berit om bilden från 1974 här intill. Jag minns inte alla men jag känner igen Birgitta Johansson, Berit Karlsson, Ingvor Gustafsson, Rosemarie Häll, Birgitta Ljung, Irene Bogren, Jen Lönn och tränaren Ingvar Lönn. Bilden är från Gammalkil. På den tiden hade de inte rinnande vatten i omklädningsrummet, de ställde fram ett par handfat med vatten där vi vaskade av oss.
Inge och Berit pekar på två avgörande perioder för Kentydamerna: Först när Göte Leijonqvist blev tränare i slutet på 1970-talet, sedan när årskullen med tjejer födda 1972-73 kom in i A-laget i slutet på 1980-talet.
– Göte lärde oss mer kring spelsystem och taktik än vi egentligen var intresserade av. Vi hade ju jobb och ungar och spelade bara för att ha kul, säger Berit som var med och vann division 5, 4 och 3.
1997 fick hon se sitt kära Kenty gå upp i allsvenskan och sex år senare, 2003, blev laget Linköpings FC.
– Först tyckte jag det var tråkigt att namnet försvann. Så nån flitig gäst på arenan har jag inte varit, säger Berit.
Medan LFC vunnit SM-guld 2009, 2016 och 2017 har Kenty börjat om i seriesystemet. Förra säsongen vann laget division 2 så i år väntar spel i division 1.