Det fortsätter att blåsa oroligt i IK Sleipner.
Sporten kan avslöja att Anders Marcus mottagit dödshot.
Anonyma telefonsamtal som började i november i samband med att klubben valde att bryta samarbetet med Johan Roxström och Admir Dedic.
Så sent som i fredags – dagen efter att Sleipner meddelade att de byter ut huvudtränaren Anders Nyqvist – kom det senaste samtalet.
LÄS MER: "Det gick inte att reparera förtroendet".
– En hel del hot om att jag ska dö och lite annat. De är arga och tycker att jag förstör klubben. Det är bättre att jag avgår och dör, säger Anders Marcus.
Som valt att inte polisanmäla.
– Jag försöker säga att det är bara att komma på årsmötet och kräva ordförandens avgång om man vill det. Jag har en känsla att det är ett fåtal individer. Vuxna upp till äldre. Jag hoppas verkligen inte att det är människor i min närhet i föreningen, det tror jag inte heller. Det finns de som är förbannade som jag diskuterat med ansikte mot ansikte. Det är bättre.
Hur har du påverkats?
– Det är tråkigt. Jag ska inte sticka under stol med att hela situationen har varit tung. Både reaktionerna från hösten och hela jobbet när det inte faller ut som jag hade hoppats. Som jag sa häromdagen: Det är en besvikelse att vi har hamnat här. Det är tufft. Det är tungt. Man har inte joddlat av glädje varje dag.
Har du funderat på att hoppa av?
– Ja, tanken har föresvävat mig men fan, om jag hoppar av nu vinner någon någonstans som inte borde vinna. Det skulle sända dåliga signaler mot medlemmar och sponsorer om inte ens jag tror på det vi håller på med. Vi kör på. I dag känns det bättre. Jag hoppas vi kan ta oss framåt.
Har du vädrat det här med styrelsen i Sleipner?
– Ja, det har jag gjort. Alla tycker det är bedrövligt. Och igen: Det är vi, styrelsen, som tagit de här besluten. Jag hoppas att sista samtalet är gjort och att vi kan få en balans framåt. Sluta prata om negativa saker, det tar energi. Jag är en lite för en empatisk människa för att må bra av såna här saker. Att sparka människor. Det är inte min grej. Jag hoppas att det är ett uttryck för frustration. Att man inte tänker sig för. Det är division 2. Det är sport. Det är inte livsviktigt men samtidigt skulle det vara tråkigt om ingen engagerar sig.
– Men vad folk inte verkar förstå är att det är styrelsen som jobbar. Det är inte jag själv. Det är majoritetsbeslut i styrelsen och inga enhälliga beslut, säger Anders Marcus.