Det låter som jag skriver om något större. En högre serie i en större stad. Men det var en kvarterspub vid Burensköldsbron och det var Vifolkavallen som skapade festen. I lilla Mjölby. Det var nästan så att man fick nypa sig i armen när huden knottrade sig under både kampsång, uppställda lag och hyllningstal för Jonna Andersson.
Den här typen av stolthet och bra arrangemang är inte bara förbehållet större städer. Det kan hända även på mindre ställen om bara eldsjälarna finns, och de har funnits i Mjölby AI de senaste åren. Det känns som att det är många händer som vill hjälpa till och för andra, som i Motala, är det bara att inspireras och ta efter.
Det blev en väldigt spännande match också, där det märktes att det gällde massor och där ingen ville förlora. Det var gliringar och småpsykningar från båda håll i kampen.
Matchen påminde mycket om MAI:s 3-2-seger i Motala. Då lirade Motala AIF ut MAI en period och det gjorde Maif nu också. Men i halvtid stod det ändå 1-1.
I andra halvlek kunde MAI göra bättre byten, när Nils Lindsten kom in, och visade då också en större kampmoral. Plus att 2-1 kom på ett riktigt klassnummer av Emil Dagnäs. Både bortvändningen av Owen Wallis och det kliniska avslutet var glimrande.
Maif kom inte till alls i andra halvlek mot Mjölbys storvuxna och krigande lag. Att "lillebror", som jag kallar MAI i denna del av länet, ville mest en gång till får anses som genant för Maif.
Det positiva för Maif var att MAI tog ett kliv i bottenstriden, vilket gör att vi kan få heta derbyn i tvåan även 2022. Maif får snegla på MAI, inte bara i jobbet utanför banan utan även i hur man jobbar för varandra i ett lag.
Maif har utan tvekan större resurser, men lagsammanhållning går inte att köpa för pengar. Det krävs det hjärta för.
I MAI går det inte att undvika att återigen plocka fram Nils Lindsten. Han lyste mest i hemmalaget, redan på bänken i första halvlek. Sedan kom han in i andra och var både framspelare, avslutare, kämpade fram Maifutvisning, och vann dueller. Det negativa för Mjölby AI är i så fall att Lindsten borde vara svår att behålla till nästa år. För vilket lag i typ ettan, eller högre, vill inte ha en spelare med den spetskompetensen? Jag ser det krasst: Vill han själv så drar han, för anbud lär inte saknas.
Det är det som är baksidan med att skapa drag. Hjältarna blir väldigt lätt attraktiva för andra.