Guldåret 2015 klev han fram med ett sent segermål som betydde 3–2-seger i en galen Rock `N`Roll-tillställning hemma mot Helsingborg.
I lördags räddade han en Peking-pinne i den tredje stopptidsminuten i samma mål.
Mot samma lag och på samma målvakt.
Andreas Johansson – Helsingborgsdödaren.
– Sköna vibbar. De säger att jag skjuter för sällan och aldrig med vristen. Den satt bra, säger kaptenen som var inblandad i mycket i cupkrysset.
Frisparken som gav Helsingborg 0–1 kom efter att Johansson var för tuff mot islänningen Andri Runar Bjarnason.
Chansbrytningen i kvitteringsjakten friställde Mamudu Moro som kunde dödat matchen om inte David Mitov Nilsson läste sönder HIF-spelaren.
Smällen mot näsan i första halvlek fick blodet att forsa och krävde omplåstring och – självklart: Bomben till 1–1.
– På förhand hade jag varit besviken med oavgjort men med tanke på att vi kvitterar på stopptid får jag vara nöjd. Det kan vara en viktig poäng, fortsätter Johansson.
Hur är det med näsan?
– Inget är brutet. Jag var lite rädd att den skulle vara det nu när tävlingsmatcherna är igång. Jag vill inte vara borta. Jag valde att inte inte gå upp på frisparkarna och hörnorna men Linus (Wahlqvist) sa att "gå upp och tryck dit den". Det var tur, säger Andreas Johansson.
Som passade på att berömma Helsingborg för sättet de genomförde matchen.
Det räckte sånär till en skrällseger innan Andreas Johansson fick sista ordet.
Igen.