Den 10 juli spelade Theodor Skarp för Åtvidabergs FF i matchen mot Ljungskile. Sedan dess blev det tyst om anfallaren som plockades bort från ÅFF-truppen och inte spelade mer under hösten.
Jag var själv i kontakt med Theodor i september för att höra vad som hänt, men där och då ville han inte ge några kommentarer.
I veckan kom plötsligt ett sms: "Från och med nu och framåt pratar jag gärna med er om ni vill det eller om det är något ni undrar".
– När jag äntligen tog emot hjälp mådde jag bättre. Det gick ganska fort. Jag har fortfarande kvar mina tankar, men jag har lärt mig att hantera dom, säger Theodor Skarp.
21-åringen berättar om en lång resa med psykisk ohälsa. Han minns fortfarande hur han som liten vaknade upp på morgonen och inte kände sig lika lycklig som alla andra verkade vara.
– Jag förstod inte riktigt varför och jag berättade aldrig för någon, men jag kände mig konstig och annorlunda. Jag ville inte tänka på det alls, vilket bara gjorde allt värre.
Fotbollen kom tidigt in i bilden och blev snabbt det roligaste som fanns. Fotbollen blev också det som identifierade personen Theodor Skarp.
– Allt blev bättre när fotbollen gick bra. Om jag blev proffs så skulle allt annat lösa sig, det var själva grundtanken. Gjorde jag en bra match så var jag en bra person, spelade jag dåligt var jag en dålig person.
Theodor fortsätter:
– Jag var och är givetvis tacksam över familjen och kompisarna, men fotbollen var det största och jag trodde att det behövde vara så för att jag skulle må bra.
Under 2021 blev problemen mer påtagliga än tidigare och Theodor mådde sämre än på länge. Från att tycka att fotbollen var det roligaste som fanns blev det plötsligt helt tvärtom.
– I augusti mådde jag ganska dåligt och ville skylla allt på fotbollen. Om den blev rolig igen så skulle jag må bättre. Jag pratade med min agent om att byta klubb men jag insåg att det inte skulle bli bättre av det.
Istället tog han ett stort beslut och pausade fotbollskarriären och flyttade hem till sin storasyster i Katrineholm. Sjukskriven med ångest- och depressionssyndrom. Ett tag höll han igång med egenträning för "att vara i bra form när jag skulle komma tillbaka", men när inte ens löpningen var rolig längre så släppte han både det och fotbollen totalt.
– Jag behövde erkänna för mig själv att jag behövde sluta helt för att må bättre. Men framför allt så tog jag hjälp och berättade om hur jag mådde.
Hur mår du idag?
– Ganska bra. Jag var ganska långt nere ett tag. Det är okej att inte må bra alla dagar och allt jobbigt behöver inte vara dåligt. Jag har börjat jobba igen, det känns verkligen kul.
Har du haft någon kontakt med andra spelare under den här hösten?
– Ja, det var många som hörde av sig när jag flyttade hem till Katrineholm. Det är jag jätteglad för, många har problem på olika sätt och en del har jag kommit närmare på grund av det här. Det känns bra att vi kan hjälpa varandra. Inga bra människor förtjänar att må dåligt.
Fotbollsframtiden?
– Jag har kontakt med några klubbar och kommer nog att testa att träna efter nyår, Värmbol ligger väl närmast till hands. Sen får jag se om jag tycker att det är kul, det är helt okej om det inte skulle vara så roligt.
ÅFF?
– Man ska aldrig säga aldrig och jag är glad för vad dom har gjort för mig, men just nu är det inte aktuellt, säger Theodor Skarp.