Söndagen 27 juli blir nog en dag att minnas från sommaren 2014.
Det som borde klistra sig fast i skallen är inte den fotbollsmatch som slutade 2–2 inför knappt 1 000 personer på Grimsta IP.
Nej, det borde vara förspelet i nordvästra Stockholm.
Jag har aldrig varit med om ett galnare, aggressivare åskoväder. Gator blev mindre sjöar på bara några minuter. Smällarna som duggade tätt fick benen att hoppa. Att få uppleva naturens krafter så nära är lika skrämmande som fascinerande.
När kaoset lagt sig kom den tropiska hettan lagom till matchstart.En matchinledning som gav två fina BP-mål där Åtvidaberg effektivt visade upp vilka stora problem laget har för tillfället.
På Kopparvallen förra helgen skapade BP ungefär två möjligheter. Det blev två mål. På Grimsta kan jag sträcka mig till fyra målchanser. Det blev två mål.
När Anton Tinnerholm lämnat och Petter Gustafsson är skadad finns bara Allan Olesen kvar som alternativ till högerback (skadade Hampus Holmgren också, men honom har jag aldrig sett spela). Att Peter Swärdh inte har förtroende för Olesen, som spelade från start senast, blev väldigt tydligt när han trots seger valde att göra tre förändringar i backlinjen och placera mittbacken Månz Karlsson till höger och Olesen på bänken.
En i mina ögon konstig och alldeles för stor rockad.
Allan Olesen är långsam, okej, men att ändra på tre platser och sätta en ovan Karlsson, som fick en brutalt jobbig match från minut ett visade det sig, i hans ställe blev fel och kan ha kostat två viktiga poäng.
Transferfönstret är öppet ett tag till. Om prognosen för Gustafsson inte blir bättre i veckan måste ÅFF, om ekonomin nu klarar det, att agera.
Annars blir det jobbigt i höst.
För det väntar tuffare motstånd än laget från Bromma, om vi säger så.