"Fotbollen kom egentligen först. Den började jag med när jag var fyra år. Hockeyn när jag var sex år gammal", säger Tannus. Här är en arkivbild från när Tannus hittat målet för Rögles U15-lag. Kanske kunde ÅFF-kaptenen blivit SHL-proffs istället.
– 2015 spelade jag TV-pucken med Skåne i Örnsköldsvik. Vi var en av favoriterna och mötte många spelare som idag är NHL- eller SHL-proffs, säger Tannus när Sporten träffar honom en gråmulen dag vid Bysjön i Åtvidaberg.
Förr i tiden var det vanligare att spelare, ända upp till seniornivå, spelade fotboll på sommaren, och hockey eller bandy på vintern. I nutid är Tannus rätt unik i det avseendet.
– Det var full fart när jag var liten. Under vintern kunde det vara innefotbollsturnering på lördagen för att sen vara hockeymatch med Rögles U15-lag på söndagen.
Att välja vilken sport han skulle satsa på var inte det lättaste. Storklubben Helsingborgs IF gjorde sitt för att en då tolvårig Tannus skulle välja att enbart köra fotboll.
– De gav väl ett ultimatum till mig. Ska du spela med oss får du inte missa några träningar för att spela hockey. Det tyckte jag kändes lite sisådär och jag ville ändå ge hockeyn en chans. Så för mig blev det att jag gick till ett mindre fotbollslag i Helsingborg och sen körde två säsonger i Rögles elitsatsning, fortsätter Tannus.
Istället blev det först när gymnasievalet kom in i bilden som det slutgiltiga beslutet pressades fram.
– Jag sökte till tre fotbolls-, och tre hockey-gymnasier. Samtidigt så blev den hösten väldigt speciell. Det var matcher med Skåne-laget i hockey och U-landskamper i fotboll, säger Tannus och plockar fram en gammal fotbollsbild på mobilen
Med på bilden finns landslagsspelare som Dejan Kulusevski, Emil Holm och Bilal Hussein. Faktum är att bland spelare födda 2000 var Tannus den som gjorde näst flest landskamper, endast slagen av Tottenham-stjärnan Kulusevski.
– Det blev ju fotboll till sist. Jag fick gå till mig själv och välja det som jag hade allra mest passion för. Det har jag märkt med att fotbollen var det som jag verkligen var villig att nöta extra-träning och så vidare. Samtidigt så kan man ju undra. Vad hade hänt om jag satsat på hockeyn?, säger Tannus.
ÅFF:s Benjamin Tannus har spelat med och mot många välkända fotbolls- och hockeyprofiler. Med sina 28 landskamper för 00-landslaget är han, bakom Dejan Kulusevski, den som gjorde flest matcher i den blågula pojklandslagströjan.
Hockeysatsningen har ändå gett ett par saker till fotbollsspelaren Benjamin Tannus.
– Jag fick en himla grundstyrka av hockeyn. Det är också en hårdare sport än fotbollen på det viset att det inte är något daltande. Det kunde vara att du körde en och en halv timme fys innan ispasset. Skulle vi köra ett lika långt fyspass i fotbollen skulle det ju vara slut där.
ÅFF har, sett till de föregående säsongerna, gjort det riktigt bra i division 1. Laget är placerat i mitten av tabellen: "Vi utvecklas och vill såklart framåt. Samtidigt så måste vi se till hur det har sett ut de föregående säsongerna då vi slagits om att överhuvudtaget klara kontraktet. Det känns att föreningen är på rätt väg", säger ÅFF-kaptenen Benjamin Tannus.
Om Tannus, för tio år sedan, var fast i ett ekorrhjul som bara handlade om fotboll, hockey och skola så är han i ett annat hjul nu. Livet i division 1 är långt ifrån glamouren som proffsfotbollsspelare kan unna sig.
– Jag går upp vid sex, halv sju för att jobba 8-16 inne i Linköping. Sen är det fotbollsträning i Åtvid klockan fem och den är väl slut vid sju, halv åtta. Sen när man kommer hem så gör man inte så mycket mer. Allting bara rullar på sådär. Spelar vi en bortamatch under helgen försvinner ju en hel dag där.
– När jag spelade i Öster hade jag en heltidslön och då var det ett helt annat liv. Nu har man knappt tid med något annat. Sen ska man inte sitta och klaga. Det är ju det här livet jag har valt, säger Tannus och blickar ut över Bysjöns kalla vatten.
I vintras var det nära att Tannus lämnade ÅFF för ett kliv uppåt.
– Det fanns ett kontrakt på bordet från en Superettan-klubb, men jag kände att det inte var helt rätt. Jag trivs väldigt bra här i Åtvidaberg. Det bäste vore att kunna ta steget upp med ÅFF, avslutar ÅFF-kaptenen.