Lennart Johnsson, 66, och Lennart Linder, 71.
IFK Norrköpings materialare ser till att Christoffer Nyman, Alexander Fransson och nästa generation IFK-stjärnor kan glänsa.
Bokstavligen.
När tvättmaskinerna slutat mullra tar torktumlarna över. När inte de väldiga pjäserna körs parallellt.
– Man är inte ute efter att sticka ut eller stå främst för att de ska titta på mig. Jag jobbar i bakgrunden och det tycker jag om, säger Lennart Johnsson när vi sätter oss vid ett av borden i den mixade zonen.
I 33 år har han gjort samma sak för IFK Norrköping.
Lennart Linder kvalificerar sig även han med råge för att klassas som trotjänare.
När spelarkarriären i Sylvia var över, sammanlagt blev det 31 år på "Bollis", väntade kombinerad roll som lagledare och materialförvaltare i kvartersklubben som åstadkom så mycket med så lite.
2004 flyttade Linder upp till Idrottsparken och har med undantag för en period på ett och ett halvt år varit en del av klubben.
– Gå hemma och dra? Speciellt den här årstiden? Nej, tack. Jag har en halvtidstjänst och det passar mig bra, berättar Linder.
Det blir lätt fler timmar än så.
– Jag brukar säga till "Jensa" (Jens Gustafsson, IFK:s manager) att jag jobbar ideellt halva veckorna. Skulle jag ta ut komptid behöver jag inte komma hit förrän i november om jag börjar i januari, säger Linder.
Får ni uppskattning, eller tas jobbet ni gör för givet?
– Jag måste säga att jag får det. Det kommer killar mellan varven som säger: "du ska veta att det du gör är bra". Det känns verkligen i hjärtat. Ibland kommer det från håll man inte förväntade sig det av. Man har alltid fyra-fem mer tänkande än andra. Sedan kan de som är längst ned på ordningsam-listan komma och säga det, berättar Johnsson.
– Det är ofta man får uppskattning från många av grabbarna, fyller Linder i.
Har omklädningsrummet ändrats genom åren?
– Ja, stora jävla musikmaskiner som gör att det skallrar där inne. Och musiken är bedrövlig, säger Lennart Linder utan att dra så mycket som en centimeter på munnen i ett leende.
När Linder styr in samtalet på mobiltelefonernas inverkan på den sociala aspekten är det inte heller direkt en hyllning.
– Det kan sitta 15 man och glo i mobiltelefonen. Fyra-fem man kan sitta och kolla på en match. Vad är det? Värst var "Niko" (Nikola Tkalcic). Det var helt otroligt. Jag vet att Jensa hört sig för till vaktmästaren om ett fack där alla lägger telefonen när de kommer. Det bästa vore om alla lägger telefonen där och så låser man upp när träningen är slut, tycker Linder.
Det var inte länge sedan Lennart Johnsson även körde bussen till bortamatcherna. När man hör honom berätta om arbetsrutiner och ritualer är det glasklart att det sitter djupt rotat.
– Jag går aldrig härifrån utan att ha tvättat dressen efter. Jag är lite paranoid att någon jäkel kommer och tar någonting för en. Jag vill se till att allt är torrt och inlåst innan jag går hem, säger han.
Är det många spelare som tycker att de är världsstjärnor?
– Man vabbar ju. Nu har jag lite äldre spelare än Lennart, men det är ett vuxendagis, säger Linder.
– Det kan vara stor ålderskillnad hos 17-åringar. En del skulle väl vara på dagis egentligen och en del är riktigt vuxna, anser Johnsson.
På frågan om det finns några minnen som sticker plockar båda fram vad de fått uppleva när de rest med IFK.
Linders story när Mats Jingblad tränade "Peking" och förberedde sig för en träning sticker ut.
– Lägren är speciella och roligast var det på Cypern när Jingblad bodde i ett hus med bottenvåning. Han stod där ute på klipporna och rakade sig när han ser polisen som jagar och skjuter efter en kille. Han (Jingblad) var rätt så rädd då, minns Linder.
Och fortsätter:
– Vissa bortamatcher....en före detta målvakt frågade en gång när vi passerade Visingsö om det var Gotland. En annan spelare undrade vid en rastplats vad det var för hav. Vi var mitt i landet. Det är Vättern, förklarade jag.
IFK:s juniorer hade en lång tradition av att åka till Nederländerna. Specialinbjudna för att möta internationellt motstånd.
– Vi vann dessutom ett par gånger. Vi hade en spelare, Petter Jacobsson, som är den trevligaste och mest hjälpsamma jag träffat. Han minns jag. Sedan önskar man spelare som Alexander Fransson, Filip Dagerstål och Christoffer Nyman all framgång. Ödmjuka killar som alltid vill hjälpa till, säger Johnsson.