Det stora guldjublet i Malmö 2015. Kaptenen Andreas Johansson och resten av laget firar med Lennart Johanssons stolta pokal.
Onsdagsmötet
En resa hem till guldkaptenen måste börja i historien och till de sju åren Andreas Johansson, 38, blev far, stjärna och vitblå ikon i Norrköping. Det har runnit mycket vatten i Nissan förbi eviga Örjans Vall från den dagen, när Andreas Johansson och familjen i slutet av 2018 flyttade hem för livspusslets skull och göra Halmstad till en allsvensk stad igen.
Känslorna för staden vid Strömmen lever dock i allra högsta grad kvar.
Andreas Johansson har precis lett sitt Halmstads BK ett steg närmare årets stora mål, när han slår sig ner på en stol i ena hörnet av Örjans Vall. En vacker höstskymning lägger en hand över tiden, som mer eller mindre stannar i minnet av en annan höstkväll två år tidigare.
Sista farvälet till Curva Nordahl och Norrköping den 4 november 2018.
Bilderna på guldkaptenens tårar i spelartunneln före matchen, när han skulle leda sitt IFK Norrköping ut för sista gången på arenan vid Södra Promenaden, skapar en våg av känslor än i dag.
– Det var känslosamt. Det är det fortfarande. Jag kan känna det än idag, när vi sitter här och pratar om det. Jag kommer bära med mig det i resten av livet, säger Andreas med en röst som inte riktigt bär.
En kort paus följs av.
– ...och så "Dajas" mål framför curvan. Sicket slut det blev.
Daniel Sjölunds 3–2-mål skapade ett guldavgörande i den sista omgången, men 1–0-segern mot Häcken räckte inte och AIK flög hem från Kalmar med Lennart Johanssons stolta pokal två poäng före IFK Norrköping.
– Jag ville så gärna fylla det där tomma hålet högst upp i ena hörnet efter 2015 på hemmaläktaren. Vi var så nära. Det är Trelleborg, säger han.
Trelleborg?
– Vi tog en av sex poäng mot Trelleborg, som bara tog 15 poäng på hela året.
Det glömmer du inte heller.
– Det retar mig fortfarande.
Ska vi prata om något roligare?
– SM-guldet?
Precis.
– Jag spelar ju med Boman (Mikael Boman) nu... Han var i IFK Göteborg, som ledde stort och hade grepp om guldet. Boman kan vara sur än på det. Jag blir lika glad varje gång vi tar upp det.
Det är exakt fem år på lördag från gulddygnet, som började i Malmö och slutade i Norrköping.
– Jag letade upp matchen mot Helsingborg (3–2) alldeles nyligen och tittade på den. Den vändningen i slutminuterna var magisk. Jag får rysningar av bara tanken på allt. Ett fantastiskt år med otroliga minnen. Det kommer väl ett sms på lördag igen från Janne då.
Guldmakaren Janne Andersson?
– Han skickar ett på årsdagen. Han har gjort det tidigare år, säger Andreas.
Så plingar det till i Andreas Johanssons telefon, som alltid vid nya segrar och viktiga poäng för HBK, på bordet mellan oss.
– Titta här, säger han och visar upp "Grattis" med avsändare Janne Andersson.
– Han brukar skriva och följa oss. Han var faktiskt och hälsade på oss på hotellet i Stockholm före vår match mot Akropolis.
Guldkaptenen Andreas Johansson flyttade hem med familjen för livspusslets skull - och ta upp sitt Halmstads BK i allsvenskan igen, men han har inte glömt de sju gyllene åren i Norrköping. Det var här han blev far, stjärna och vitblå ikon.
I dag bor familjen Johansson - Andreas, hustrun Kristin och barnen Filip, 8 och Signe 5 - i ett hus i stadsdelen Albinsro, som ligger mittemellan två av Halmstads landmärken i arenan Örjans Vall och stranden i Tylösand. Det är hit de vände hem efter åren i Tyskland och på ostkusten. Sommaren och solen vägrar visserligen ge vika just den här dagen på stranden, men den här tiden på året är fotbollen så mycket hetare än bad.
– Janne Andersson brukade alltid ta hit spelare han ville värva till HBK. Rundturen började på Örjans Vall, fortsatte ner på stan och så slutade den här. "Tänk er sommaren här" sa han och så var spelaren klar. Det är inte lätt att säga nej till det här, säger Andreas och skrattar.
Hygglig lyx i vardagen?
– Det kan man säga. Vi brukar bada längre bort, där det är lite mindre folk. Det är bra grejer, säger Andreas.
"Bra grejer..." känner vi igen. Är det något halländskt eller bara Janne Andersson?
– Bara Janne.
Hemma i familjens vardagsrum hänger två tavlor.
Den ena över Halmstad och den andra över Norrköping.
I sonen Filips rum finns guldtröjan från Malmö med nummer 4 på ryggen inramad och på skrivbordet står IFK Norrköping standar.
– Filip vill ha klubbmärket målat på hela väggen där... Vi har inte kommit så långt. Han brukar säga "jag hejar på dig, pappa, men IFK Norrköping är mitt favoritlag". Han spelar själv i Astrios P 8-lag och har alltid IFK Norrköpings tröja på träningarna, när det är matchdag. Som idag. Det är givet.
Du saknar Norrköping lite grann i alla fall?
– Lite mer än lite grann - inte minst att få gå ut med stjärnan på bröstet och spela inför curvan. Det hade varit kul att få uppleva det någon gång igen. Jag sög in så mycket jag kunde av atmosfären det sista året. Jag saknar det och lagkamraterna, men livet som helhet är väldigt bra här. Jag är glad över att få representera Halmstad igen och hjälpa laget tillbaka till allsvenskan.
Då som nu... Andreas Johanssons passion, engagemang och glädje är detsamma som det alltid varit. "När det försvinner så slutar jag", säger han.
Så, handen på hjärtat, har du flyttat hem för att hjälpa HBK upp så du får komma tillbaka till Norrköping och spela fotboll igen.
– Så kan man se det.
Det ser onekligen rätt lovande ut med fem omgångar kvar av 2020, där allsvenskan är nära.
– Vi har fått ihop det bra. Magnus (tränaren Magnus Haglund) är oerhört noggrann i precis allt vi ska göra. Vi har blivit mer rejäla och aggressiva den senaste tiden. Jag gillar verkligen den här tiden på året. Det är nu det ska avgöras. Det är något alla brinner för.
Det går inte ta miste på ditt engagemang och glädje där ute.
– Att skapa lagglädje och visa känslor över en bra räddning, snygg brytning eller ett mål är viktigt. Vi har kanske varit lite försiktiga och för tysta, men jag vill ha med engagemanget hela tiden. Det är detsamma som det alltid har varit. När det försvinner så slutar jag...
Det är ingen risk nu.
– Fotbollen är bara så jädra rolig. Så länge kroppen orkar och håller tänker jag spela. Jag känner inga krämpor än så länge, men man brukar ju alltid diskutera min ålder inför varje säsong.
"Fotbollen är bara så jädra rolig. Så länge kroppen orkar och håller tänker jag spela", säger Andreas Johansson om sina framtidsplaner.
Han har ett år kvar på kontraktet.
– Det fanns en tanke att jag skulle spela i två år och gå över till ledare det tredje året, men jag har inte ens tänkt tanken på att sluta spela nu. Vi ska ha en diskussion snart och prata framtid. Det har varit tufft att veta om det bara var fem matcher kvar av karriären. Jag är inte klar.
Du följer, kanske en dag, Janne Andersson och Jens Gustafsson i spåren och blir manager för IFK Norrköping. Kan det vara en plan?
– Det låter som en bra plan.
Välkommen tillbaka 2021 i HBK:s allsvenska tröja först?
– Det skulle vara häftigt och roligt, men också oerhört tufft, säger Andreas Johansson.