Till vänster i bild syns 17-åriga Jan Karlsson, som fick äran att bära fanan vid invigningen av fotbollsplanen.
Nyligen när Jan Karlsson fyllde 80 år publicerades ett grattis-inlägg till honom på Facebook, där han blev omnämnd som "Fornåsa IF:s absolut största eldsjäl". Många höll med. Det värmande inlägget samlade ihop drygt 140 gillamarkeringar och 60 gratulerande kommentarer.
"Janne Back", som Jan kallas efter sin pappa som spelade back i fotbollslaget, är uppväxt i Fornåsa och bor där än. Han har själv spelat fotboll från och till i klubben under hela sin uppväxt.
– Jag slutade 1974, när jag byggde mitt hus. Då blev jag lagledare istället och var det i tio år.
Att lägga fotbollsskorna på hyllan föll sig ganska naturligt efter många år på planen, konstaterar Jan när han tänker tillbaka.
– Då var jag så gammal, så det var dags att sluta.
Men slita sig från idrottsföreningen kunde han inte göra trots att spelarkarriären var över.
Redan som 17-åring var Jan engagerad i föreningen och hjälpte till. Sedan mitten på 70-talet har han varit involverad i Fornåsas bilbingo och han har även varit kassör i föreningen under många år.
– Jag var en föreningsmänniska redan då, jag har jämt varit det.
Han tror att mycket beror på hans pappa, som själv brann väldigt mycket för Fornåsas idrottsförening.
– Pappa sa om kvällarna när han kom hem från sitt jobb att "nu åker vi ut och jobbar". Det var bara att följa med.
Jan var till exempel med och byggde fotbollsplanen. Vid invigningen fick han äran att vara fanbärare.
– Fornåsa har varit min förening hela tiden, jag har aldrig varit någon annanstans.
Det som motiverar honom allra mest är det sociala umgänget. Alla de kontakter och möten som uppstår när man lägger mycket tid och engagemang i en förening.
– Jag träffar mycket folk och ungdomar, det livar upp mig.
Jan tycker att är extra inspirerande att få möjligheten att träffa ungdomar. Det får honom att känna sig yngre.
– 80 är ju bara ett tal, men jag känner mig inte som åttio. När man själv var tjugo år och mötte en åttioåring så var ju det en gammal, gammal farbror. Det vill man ju hålla sig själv från att vara, skrattar han piggt.
Efter hans frus bortgång i somras har det sociala nu blivit extra viktigt för honom.
– Det är tur att man kan träffa folk då tycker jag, det blir tomt annars.
Idrott har alltid varit Jans stora intresse, men när hans fru levde spelade de också mycket bridge.
– Sedan är det dansen, det ger så bra motion.