I LHC är betinget 25 enkellotter, 5 dubbellotter och 5 kalendrar. "Det känns bättre att göra så här än att tvingas höja avgifterna", säger Johan Krantz som är ungdoms. och utvecklingsansvarig i klubben.
Tomten kommer först den 24 december, men för många idrottsföreningar är dan före dopparedan rena rama julafton. Bingolottos uppesittarkväll, eller snarare det lottförsäljningen inbringar, har nämligen blivit avgörande för ekonomin.
Mer för vissa än för andra, visar vår rundringning.
I en del klubbar finns beting på att medlemmarna ska sälja lotter för tusentals kronor, medan det i andra är frivilligt. Vissa skippar försäljningar helt och hållet.
Av dem vi har varit i kontakt med är kravet störst inom Linköping HC.
I hockeyklubben finns ett försäljningsbeting; 25 enkellotter (á 100 kronor), 5 dubbellotter (á 200 kronor) samt 5 adventskalendrar (á 100 kronor) per familj med barn i ungdomslagen (från andra året och uppåt).
Det är lotter för totalt 4 000 kronor som ska säljas. I flera av lagen finns runt 40 ungdomar vilket, med en förtjänst på cirka 40 procent, renderar i cirka 60 000 kronor per lag.
– Bingolotterna är ett viktigt inslag för att hålla nere träningsavgifter. Vi försöker hålla nere avgifterna, göra ishockeyn tillgänglig för många och ha hög kvalitet på föreningens verksamhet. Vi har även en Hockeyverkstad där vi säljer begagnad utrustning och hjälper föräldrar med att laga och justera utrustning istället för att behöva köpa ny, berättar Johan Krantz, utvecklings- och ungdomsansvarig i LHC.
Han fortsätter:
– Vi tar upp detta försäljningsförslag på lagledarmötet i början på säsongen. Frågan ställs då om det här är okej eller om det finns andra önskemål eller förslag. Det mottogs väl av alla lagledare.
Får ni reaktioner på att det är för mycket att sälja?
– Nej, det får vi inte. Det fungerar bra i lagen när man hjälps åt med försäljningen. En del har lättare att sälja än andra. Vi kör heller inga andra försäljningar utöver detta. Alla föräldrar och ledare har ett enormt engagemang och gör ett fantastiskt bra jobb med barnen och ungdomarna.
Vad skulle alternativet vara?
– Sälja något annat, eller höja avgifterna, och det vill vi inte göra.
Försäljningen till uppesittarkvällen är en viktig del för att hålla träningsavgifterna nere i LHC. "Hockeyverkstan" i Stångebrohallen, där man kan få utrustning lagad eller köpa begagnad, är en annan. "Det är för att göra hockeyn och idrotten tillgänglig för många, då handlar det om att försöka hålla kostnaderna nere", säger Johan Krantz.
Patrik Nyström, som har barn i LHC:s U14-lag, Team 10, och även tillhör ledarstaben, förklarar att man i olika forum som gruppchattar och sociala medier hjälps åt för att få lagets samtliga lotter sålda:
– Vissa kanske har lättare att sälja dubbellotter medan andra hellre tar enkellotter. Då kan man byta. Och fram i december brukar det bli att man går in och säljer åt andra. Någon kan till exempel skriva "jag behöver tre lotter, är det någon som har?".
Så det brukar lösa sig?
– I de flesta fall. Förklaringen är att vi är så pass många, så det är ofta någon som ställer upp och byter. Man brukar inte behöva köpa så många själv i slutändan. Det här är ett inarbetat koncept.
Även om det i en familj med flera barn i föreningen bara är det äldsta som får ett lottkuvert innebär försäljningsbetinget ändå mer bekymmer för vissa familjer än för andra, enligt Patrik Nyström:
– De som har syskon i andra idrotter drabbas hårt. Har du en som spelar hockey, en som spelar innebandy och en som spelar fotboll blir det tufft.
– Samtidigt är det relativt lättsålt till just uppesittarkvällen. Tidigare har vi sålt även till påsk och det brukar vara svårare. Nu är det istället koncentrerat till uppesittarkvällen, med lite fler lotter där. Ett bra koncept tycker jag.
I fotbollsklubben Hjulsbro IK finns också ett beting; tio lotter och fyra kalendrar, även här familjevis.
– Vi har det, precis som alla andra föreningar, tufft ekonomiskt och har sett över var vi kan få in pengar, säger ordförande Anna Lilliehjort.
Tidigare år har försäljningskravet varit riktat mot barn och ungdomar, men nu har styrelsen beslutat att föreningens samtliga medlemmar ska bidra till beting.
– Det är obligatoriskt för alla medlemmar, och en betydande del för att vi ska kunna bedriva en verksamhet, säger Anna Lilliehjort.
Hjulsbro IK är en av klubbarna som infört beting när det gäller försäljning av Bingolotter. "Vi ser inga problem hos våra medlemmar", säger ordförande Anna Lilliehjort.
Hjulsbro IK har tidigare haft fler beting, men nu har man fördelat om och höjt träningsavgifterna. Just betinget för lotter till Bingolottos uppesittarkväll och adventskalendrar kvarstår dock.
Hur reagerar föräldrar på försäljningsbetinget?
– Vi har haft olika sorters beting där vissa saker varit svårare att sälja än andra. Just för Bingolotto finns väldigt stor förståelse, att det är något som behövs. Jag har inte fått ett enda klagomål.
– Vi vill att alla föräldrar ska jobba med det som är viktigt för verksamheten; man ska lägga tid på att vara med barnen istället för att sälja. Men det går ju bara till en viss gräns, så vi är beroende av det här betinget.
Samtidigt finns de som inte säljer något alls, åtminstone inte i klubbens regi, till exempel Linköping innebandy.
– Vissa lag väljer själva att sälja olika saker för att dra in pengar till exempelvis en lagkassa men då är det främst Föreningspizzan, Newbody eller Kakservice som många väljer, förklarar Sofia Selleby som är ungdomsansvarig.
Inte heller i stora simföreningen Lass finns några säljkrav.
– Vi har valt att inte ha några försäljningar på det sättet, säger vikarierande klubbchefen Cecilia Glawing.
Leder det till högre avgifter för medlemmarna?
– De betalar avgifter, sedan om de blir högre är svårt att säga. Det beror ju på var någonstans man använder pengarna, var man lägger en eventuell inkomst.
Linköpings ASS har inga försäljningskrav alls. "Vi har valt att inte ha några försäljningar på det sättet", säger vikarierande klubbchefen Cecilia Glawing.
I Åtvidabergs FF har man gjort en tävling av försäljningen. Laget som säljer för mest får tusen kronor extra till lagkassan.
– Mest en rolig grej, som en morot. Det kan till exempel gå till en cup, säger kassören Tomas Wärnelius.
Det finns dock inget beting. Medlemmarna får sälja fritt; hur mycket de vill eller inte alls.
– Det finns inget tvång, och det är väldigt bra att man inte måste. Samtidigt är det en jättefin inkomst.
Hur viktig är den?
– En del av allt, men inte avgörande.
Tomas Wärnelius berättar att ett eventuellt införande av beting har varit uppe för diskussion i föreningen.
– Men vi vill inte att det ska vara så. En del har större möjlighet att sälja, andra har mindre.
Det är frivilligt att sälja lotter till Bingolottos uppesittarkväll i ÅFF, som även har andra enstaka säljtillfällen. "Bingolotter nu till jul och kanske till påsk, och sportkläder någon gång. Så inom ÅFF behöver man inte sälja så mycket som medlem", säger Tomas Wärnelius.
Handbollsföreningen RP har liknande upplägg. Även här är det frivilligt.
– Vi är glada för allt som säljs. Med tanke på att vi även säljer toabalar och har bemanningsuppdrag under året får man som förening passa sig lite för hur mycket man trycker in, säger Fredrik Lindblom, klubbchef och marknadsansvarig.
– När det gäller Bingolotter tror jag familjer och föräldrar tycker att det är lagom som det är.
Även i fjol var försäljningen frivillig, men föll ändå väl ut ekonomiskt. I budgeten hade man räknat med ungefär 100 000 kronor, men fick in 117 000. Budgeten är densamma i år.
– Det är en trygghet att veta att de här pengarna kommer in, i och med att det är en så pass enkel aktivitet. Det känns som "säkra pengar" när det är något så stort som engagerar så många.
I RP är det frivilligt att sälja lotter till uppesittarkväll, men beting har diskuterats. "Visst, man kan sätta en kvot på att alla ska sälja exempelvis fem Bingolotter var, och resterande över den kvoten, per lag, går till lagkassan. Så har man funderat. Men då måste man också sätta en kvot, och då har det sina nackdelar", säger Fredrik Lindblom.