– Det är fortfarande årets höjdpunkt, säger 49-åriga Anna Ljungeskog och får medhåll av 36-åriga Alexandra Damberg.
Det är lugnet före stormen runt SMK Motalas klubbstuga. Det är helgen innan folkraceveckan drar igång och båda är här och hjälper till med förberedelser inför den invasion som väntar. Det är kök, kiosk, el, målande och mycket annat som ska fixas. Folkracefestivalen är fullbokad och de själva planerar inte att åka hem till sina hus under veckans gång, mer än för att kanske se till katten.
– Vi vill vara här och göra det fullt ut. Vi slår upp husvagn och grejer, säger Alexandra Damberg.
Hon tror att detta blir den tjugonde eller tjugoförsta gången som hon kör, medan det för Anna Ljungeskog är gång 16 eller 17. Och än är det alltså ingenting annat på hela året som slår veckan bland leran, skroten och brummandet intill Dunteberget.
– Nej, det här är det roligaste på hela året. Är det någon vecka varje år som jag alltid strävar efter att vara ledig så är det vecka 29. Jag tror det blir lika kul som vanligt, säger Anna, en av flera eldsjälar inom SMK Motala och Folkracefestivalens arrangemang.
Både Alexandra och Anna vet såklart i sömnen hur man tar sig runt den här banan utanför fönstret, men några större sportsliga förhoppningar har de inte alls i år. Ingen av dem har kört mer än någon gång i år.
– Och det är tuff konkurrens i damklassen. Det är många duktiga damer som kommer hit och har kört typ varje helg, säger Alexandra.
Den tuffare konkurrensen är något som välkomnas av de båda. De märker av ett uppsving och ett ständigt ökande intresse bland kvinnor för folkrace.
– Förr i tiden fanns det ju ingen damklass och det var väldigt få kvinnor som körde, säger Anna.
–I år är det nog närmare 90 damer, höftar Alexandra och med telefonens hjälp visar sig den höftningen i stort sett stämma.
De är alltså överens om att många i årets damklass ser svåra ut på förhand.
– Jag kör bara för att det är kul i år, men det är klart att man vill ta sig vidare till finaldagen. När man väl är där så vill man vinna.
Anna Ljungeskog instämmer, både i de låga förväntningarna och i faktumet att vinnarskallen kommer krypa fram.
– Väl sittandes bakom ratten så växer hornen. Det är klart att man innerst inne tänker att man ska vinna, annars vet jag inte varför man ska hålla på med en sån här grej, säger Anna och skrattar.
De erkänner att de har kollat upp sina framtida motståndare, för att se vilka som är de största hoten. Varandra kan de inte möta förrän under en eventuell finaldag. Scoutningen, hornen och glöden till trots, det lyser igenom en avslappnad inställning hos de båda Motaladamerna. Fokus ligger inte i första hand på segrar.
– Grejen är ju egentligen allting runtomkring. Det är så himla trevligt och roligt varje år. Alltid så bra stämning och alla är alltid så hjälpsamma mot varandra. Det är så fint att se. Folkracefestivalen är verkligen en fin tradition och något som är bra för Motala, menar Anna.
Förutom Anna och Alexandra så tävlar också Moa Darnell för hemmaklubben i damklassen.