Allt började med en tjej och en stark kärlek till djuren. I dag rider Jelena Femic höga klasser i fälttävlan på den egenutbildade hästen Wharton Street med den stora personligheten.
– Jag har alltid älskat djur. När jag var liten hade jag flera kompisar som hade egen häst. Jag tjatade mig till att få testa att rida på ridskola, jag är väldigt tacksam att jag fick den chansen.
Jelenas hästresa började på ridskolan i Motala. Redan som liten fick hon lära sig att lösa det mesta på egen hand.
– Det är tacksamt, tycker jag. Är man intresserad får man ju leta kunskap också. Jag blev skötare på en häst på ridskolan när jag var i elvaårsåldern och efter det var jag i stallet jämt.
Redan från start hade Jelena en stark drivkraft när det kom till hästarna. Att cykla fem kilometer till stallet i snöstorm var aldrig några problem för henne.
– Jag tog mig oftast själv till stallet. Där tog jag alla chanser att få mer ridtid, till exempel genom att leda knatteridningar och liknande. Jag gjorde allt för att få mer kunskap. Jag är väldigt tacksam för att mina ridlärare som har gett mig möjligheter och sett potential i mig.
Det var även här på ridskolan som Jelena träffade den häst som kom att bli hennes första egna.
– Ridskolan hade köpt in hästen när jag var runt 15 år. Den passade inte i verksamheten, den var aggressiv och missförstådd, jag hade ju en fallenhet för de här konstiga hästarna.
Redan från start spenderade Jelena timmar med att stå utanför hästens box för att bygga förtroende. Det var sedan hon som red in den och en dag fick hon möjlighet att köpa den.
– Den hästen blev min bästa vän. Jag köpte honom när jag var precis 18 år gammal. Jag hade jobbat ihop pengarna själv, men fick en liten knuff av min pappa.
Efter mycket jobb skulle Jelena börja rida fälttävlan tillsammans med hästen, men där tog det stopp.
– Han blev plötsligt väldigt halt. När vi tog honom till veterinären hittades en del andra saker, så det fanns tyvärr inget att göra.
I och med detta började jakten på en ny bästa vän. En dag satt Jelena och tittade på hästannonser när en specifik häst fångade hennes intresse, en treårig skimmelvalack som senare kom att gå under smeknamnet Huliganen.
– Direkt när jag såg bilden kände jag att det var den hästen jag skulle ha. Det var inte ens en speciell bild egentligen, men jag bara visste.
Efter ett långt telefonsamtal med uppfödaren till hästen bar det av Blekinge för att få se hästen live.
– Det var under löshoppningen som jag såg att det var en häst för mig. När jag skulle gå fram för att stoppa honom saktade han bara ner lite och borrade blicken i mig. Sen bestämde han sig bara för att han skulle gå ändå, så han sprang förbi mig och dunkade till mig med bogen i axeln. Det var då jag visste att det var just den här hästen jag skulle ha.
Där började Jelena och Wharton Streets resa. Tillsammans har de nu gått från noll till att tävla på hög internationell nivå. Jelena har på egen hand utbildat valacken till den tävlingshäst han är idag, vilket inte alltid har varit en lätt uppgift.
– Jag skulle säga att jag är mycket av en "self-doer". Det har absolut inte varit en dans på rosor, men med lite jäklar anamma och hjälp från kompetenta människor kommer man ganska långt. Idag känner jag att jag är väldigt glad att jag har orkat fortsätta.
Jelenas dröm att satsa på just fälttävlan väcktes redan i tidig ålder, på den tiden då det hölls fälttävlanstävlingar på Valla i Linköping.
– Jag var någonstans mellan tio och tolv år, jag hade tjatat med mig pappa för att titta på tävlingarna. När vi satt där vid vattenhindret och såg vilken fart och fläkt det var kände jag direkt att det var det här jag ville göra, skrattar Jelena.
Hennes drivkraft bygger främst på kärleken till hästarna och sporten.
– Jag har ett intresse och en kämparglöd för det här som är väldigt äkta. Jag träffade en kille på en tävling i Holland som sa att dressyrryttarna har glimret, hoppryttarna har pengarna och fälttävlansryttarna har hjärtat. Jag tycker verkligen att det är så rätt.
I höst åker Jelena och Wharton Street till Schweiz som en av åtta ryttare som får representera Sverige i European Cup och senare är tanken att starta fyrstjärnig klass.
– När jag och Wallie började tänkte jag att jag ville se hur långt vi kunde gå, men jag trodde nog aldrig att vi skulle vara där vi är idag.