Förhoppningen var tre EM-kvalpoäng och ett kvitto på VM-formen.
Sveriges damlandslag fick poängen.
Formen är däremot ett frågetecken.
Vi hade problem med samspelet, säger forwardsstjärnan Hanna Ljungberg efter 2-1 (1-0) mot Finland.
Med bara en månad kvar till fotbolls-VM i USA hade det svenska damlandslaget chans att öka på det självförtroende man fått genom 6-0 mot Schweiz och 5-0 mot Italien hittills i EM-kvalet.
Men bakom 2-1-segern mot Finland dolde sig en rad av spruckna förväntningar:
Det offensiva passningsspelet körde fast.Det defensiva spelet saknade kraft och beslutsamhet.Det svenska innermittfältet med Malin Moström och Malin Andersson trampade luft.Och forwardsduon Victoria Svensson och Hanna Ljungberg - två av storstjärnorna - hade svårt att hitta sina vanliga ytor bakom motståndarnas backlinje.Att Ljungberg ändå gjorde ett mål och fixade straffen som Malin Andersson slog in till 1-0 säger en hel del om 24-åringens storhet.
Det fanns faktiskt en del ytor att utnyttja, men det kändes som att vi aldrig hittade dem, förklarar Ljungberg.
Samspelet var inte så bra som det kunde vara.
Med bara två träningsmatcher kvar före VM (mot Danmark i Malmö den 7 september och mot Kina i USA den 15:e) skulle ett knackigt kvalresultat kunna så frön av tvivel i vilket svenskt landslag som helst.
Inte i damlandslaget.
Åtminstone inte om man frågar Hanna Ljungberg:
Bara för att det inte fungerar hundraprocentigt i en enskild match kan man inte börja oroa sig, konstaterar hon.
Vi kommer att tillbringa så mycket tid tillsammans den närmaste tiden att det inte borde bli något problem.
Inför lördagsmatchen hade Finland på sina tre senaste möten med Sverige en sammanlagd målskillnad på 1-18.
På lördagen var skrällen riktigt nära.
Det som till slut hindrade finländskorna från oavgjort i Eskilstuna var de små marginalerna - Malmömålvakten Carolina Jönssons ribba och stolpe på Umeåforwarden Laura Kalmaris farliga avslutningar.