– Nu är det riktigt kul att åka enduro och Kåsan ska bli en skön avslutning på säsongen.
Vi träffar Linus hemma i garaget en bit utanför Nykil utanför Linköping. Tre motorcyklar trängs med mängder av verktyg och pokaler pryder väggarna.
På kvällen ska han ut och köra ett långpass i mörker, viktiga förberedelser för vad som komma skall i tävlingen som går med Vimmerby som centralort.
För ska man klara Kåsan ska man vara stark. Och även om Linus främsta målsättning är att komma igenom hela tävlingen till mål så är han inte blyg med att han siktar högt.
– Topp fem vill jag ju gärna vara. Visst, det är tuff konkurrens men jag tycker att jag visat efter comebacken att farten finns.
Tummen klipptes av
Vi backar bandet en bit, till den där dagen i juli i Borås när olyckan var framme. Tävlingen var under SM-veckan och såväl träningen som de första heaten gick bra.
– Jag låg trea totalt och hade chans på medalj när jag i sista heatet skulle hoppa över tre stockar men kom lite för kort och slog runt framlänges. När jag reste mig upp för att köra vidare fick jag se hur det sprutade blod ut ur handsken. Jag tror att styret slog ner på tummen och mot stocken så att fingret klipptes av.
Han berättar att tummen var av några centimeter ner och att den bit som lossnat bara hängde kvar med yttersta skinnet. Efter färd till lasarettet i Borås blev det en tre timmar lång operation.
Nia på Gotland
Och lång konvalescens.
– Det tog fyra veckor innan jag kunde klä på mig själv, fem veckor innan jag kunde jogga lite och åtta veckor innan jag var tillbaka på cykeln.
Han var tillbaka i mitten på september, i det stora Ränneslättsloppet.
– Men då blev jag först påkörd av en kille som for ut i skogen och när han kom tillbaka träffade mig rätt i sidan så vi gick omkull.
Linus kom tillbaka men slog efter en stund sönder hela bakdrevet och tvingades bryta.
– Även om det inte höll till mål var det en vinst att vara tillbaka och känna att jag hade farten att hänga med de bästa.
Siktar på EM
Nästa tävling, den stora Gotland Grand National, gick ännu bättre. Han blev nia totalt bland 2 300 förare och åtta i elitklassen som han nu åker i. Juniortiden är förbi och nu slåss han med de allra bästa i landet.
– Jag känner att jag kan vara med de bästa och slåss, även om jag inte är i toppform efter så lång tid utan tid på motorcykeln.
Kan du känna något positivt med att ha fått vila under säsongen?
– Nä, inte alls. Jag ser det bara att det är tid jag måste ta ifatt.
Efter Novemberkåsan är säsongen över. Och efter en lång vinter med mycket tid på gymmet hoppas han på att kunna köra EM-seriens fyra deltävlingar.
– Om jag får ihop budgeten blir det så. Och kanske någon deltävling i VM, vi får se.