Inte ens förbundskapten Henrik Signell visste när lagen gick in i fredagens första träningsmatch mot Ryssland i Stiga Arena. Det var i Stiga Arena i Eskilstuna och i Himmelstalundshallen som han ska hitta de nya verktygen.

De som ska packas med i verktygslådan tillsammans med det lilla som finns kvar från VM i Frankrike.

Främst ska gravida Isabella Gulldén och Johanna Westerberg ersättas. Lägg till Jenny Alm som valt att ställa skorna på hyllan och Loui Sand som gjorde sitt stora och avgörande livsval.

Artikelbild

Det är så det är.

Det finns ett liv utanför arenorna.

Även om man vill att de profiler som gått genom rutan ska stanna lite längre.

Men det är önsketänkande. Förändring behöver inte innebära någon ödesmättad strof från Jocke Berg.

Artikelbild

Bara möjligheter.

Istället kan det vara ny symbios, nya lösningar och nya profiler som tar klivet framåt.

Att inte ständigt förändra landslag, hur framgångsrikt det än är kan vara förödande i längden.

Det såg kanske lite trevande ut mot Ryssland, som också är inne i ett generationsbyte.

Mycket tekniska fel, löpande fram och tillbaka och mest bara ett byte av chanser i början.

Försvarsspelet kunde varit mer träffsäkert.

Även domarinsatsen svängde, mest till Sveriges fördel. Men det precis som resultatet, seger 27–24 (14–13), spelar egentligen mindre roll.

Det fanns en hunger, glöd och vilja att gå i varje läge som på något sätt kompenserade avsluten som ofta hamnade kanske lite för ofta mitt på de ryska målvakterna.

Det är sådant som sätter sig.

Marie Wall, Sofia Hvenfelt, Johanna Forsberg, Emma Fernis, Alexandra Bjärrenholt och 21-åriga Emma Lindqvist är några av de nya namnen som ska ersätta. Lägg till lysande målvakten Jessica Rydé som gjorde sin fjärde landskamp och mittnian Mikael Mässing som kallades in till VM i vintras.

Inga tjusiga blindpassningar som får Robert Perlskog och Clas Hellgren att skrika i falsett i tv-rutan.

Men med den 188 centimeter långa Mässing får Sverige ett vapen på nio meter som inte funnits sedan Linnea Torstenson hade sina starkaste säsonger.

Roligast var det att se Nathalie Hagmans agerande ute på planen tillsammans med Jamina Roberts.

De tvingades ta ett helt annat ansvar än vad de behövt göra tidigare. Det gav ett mer varierat spel, än det blågula landslaget visat upp de sista åren.

Oavsett är det en ny handbollsframtid som fått sin start här i Norrköping.

I Mässhallen, Åby Arena, en fredagskväll i Eskilstuna och Himmelstalundshallen.

Inte illa.