Han kisar mot solen efter en av många avklarade EM-träningar. Sedan han tillträdde som norsk förbundskapten har han några gånger stött på betydligt mer rutinerade Lars Lagerbäck, som efter Sverige, Nigeria och Island nu har ansvaret för Norges herrar.
Det har inte blivit några längre snack kaptenerna emellan, men ett och annat råd har debutanten allt fått med sig i EM-ryggsäcken.
– Vi har haft väldigt korta samtal när vi träffats i olika sammanhang. Största rådet var att vi skulle ta det lugnt med träningarna under mästerskapet. Det är så mycket annat som sliter, säger Sjögren.
– Hjälmen, Andrine. Glöm inte hjälmen.
Träningen är slut, snacket med media och supportrar avklarat (i Norge är alla spelare alltid tillgängliga före eller efter varje pass) och Andrine Hegerberg sätter sig på cykeln för att rulla hem till hotellet.
Hon har den röda hjälmen i handen, men efter Sjögrens uppmaning hamnar den på huvudet i stället.
Själv tar han en promenad.
Om den svenska damfotbollen har bekymmer att hitta starka offensiva vapen är det tvärtom med den norska med världsstjärnor som Ada Hegerberg och Caroline Graham Hansen i några av de största europeiska klubbarna. Däremot är det inte alls lika väl beställt med bredden på toppen.
Nio månader har gått sedan det bejublade SM-guldet i Linköping. Det var strax före jul som beskedet kom att hyllade tränaren lämnar för att i stället ta över som förbundskapten i Norge.
Han hymlar inte om att det varit en omställning. När vi i stort sett är ensamma kvar på lilla klubben Wenum Wiesels fina arena säger han:
– Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Men det är intensivt i perioder och väldigt lugnt under andra. Det har varit den största utmaningen. Det var två månader mellan samlingarna i våras och det var jobbigt. Du är så van att vara inne i en cykel med att åka till kontoret på morgonen, sen är det träning och efterarbete och så match i helgen.
Så vad gör en förbundskapten då i stället?
– Det är klart att det finns saker att göra. Det blir att du planerar, tittar på matcher och besöker spelare.
EM är första steget på den nya resan. På ett halvår har han hunnit med att sätta en viss prägel på verksamheten, men är så klart inte alls framme. Långsiktigt är OS i Tokyo 2020 det stora målet och så långt sträcker sig också kontraktet. Men det är en tuff bransch och det gäller att göra resultat på vägen.
Till att börja med väntar ödesmatch mot Belgien i kväll. Efter premiärförlusten mot Nederländerna måste det av allt att döma bli seger för att inte EM ska sluta på samma sätt som det gjorde för Lagerbäck & Co för 17 år sedan.
Det minns ni säkert.
– För att utvecklas till att kunna vinna något i framtiden måste du klara av att bygga ett eget spel. Inte minst som konkurrensen på damsidan blir allt tuffare. Det är där vi befinner oss just nu, säger Sjögren.
Det är inte fel att påstå att den norska truppen bor kungligt. Hotellet, beläget alldeles vid den omtalade trädgården vid Het Loo-palatset, fungerade tidigare som jaktslott och här har kungafamiljen tillbringat många somrar.
– Vi bor enormt bra. Helt perfekt. Det är lugnt, fina omgivningar och enkelt att både ta sig in till träningarna och till byn. Med cykeln tar det inte mer än fem minuter, säger Sjögren.
Apeldoorn ligger på gelderländska landsbygden och trots att här nu bor 150 000 invånare finns småstadscharmen kvar. Ett gammaldags stadshus, ett stort torg med dagliga marknader, pittoreska parker och gamla kyrkor.
Och så alla dessa cyklar och cyklister.
Överallt.
Hela tiden.
När pappa Anders Jacobsson berättade att familjen skulle flytta till Norge blev sexårige Oliver först så ledsen att han började gråta.
– Han var orolig över vad som skulle hända med sina leksaker, men när jag lovade att han skulle få ta med allihop gick det över, säger Anders Jacobsson.
Han har en liknande roll med norska landslaget som den han hade i Linköping. När Martin Sjögren började förhandla med förbundet var han tydlig med att han ville ha andretränaren och kompisen med sig över gränsen.
Det fick han.
Efter EM går flyttlasset till respektive hus i stadsdelen Haslum strax utanför Oslo.
– Om vi bara får till kasten kan vi slänga morgontidningarna till varandra, säger Jacobsson och skrattar.
Det syns att han, som han själv uttrycker det, ”stormtrivs”.
– Det var en fantastiskt rolig tid i Linköping, men samtidigt så mycket jobb. Mer än halvtid med LFC och så ”vanligt” jobb på 75 procent. Det var tufft. Nu kan jag fokusera och satsa på fotbollen fullt ut. Jag känner verkligen att det är här som passionen och engagemanget finns.
LFC-kolonin kring landslaget innehåller också Marian Gajhede Knudsen.
Från Danmark.
Efter många säsonger i Linköping avslutade den populära mittfältaren karriären med SM-guldet, flyttade hem till Ålborg, men handplockades av Sjögren till ledarstaben som fystränare.
I nästa vecka kan vänta en direkt avgörande match för att ta sig vidare eller inte.
Mot Danmark.
Om Mariann Gajhede ser fram emot den?
Nja.
– Blandade känslor. Det blir. . . speciellt. Kul vet jag inte om jag kan säga. Jag var med och spelade i halva kvalet och känner nästan alla så väl. Både spelare och ledare. Men har man sagt A får man säga B.
