Charlotte Esping fick sin första ponny redan när hon var två år gammal. Som yngre tävlade hon både hoppning och fälttävlan, men när hon fick en D-ponny som var bra på dressyr, men inte gillade banhoppning, bytte hon disciplin.
– Jag tycker om dressyr eftersom det handlar så mycket om samspel. Man känner verkligen att häst och ryttare jobbar ihop, vilket är en härlig känsla, berättar Charlotte.
Tidigare har hon både startat internationella Grand Prix-klasser och deltagit i ett antal SM. I dag är stoet K-Duchess hennes förstahäst, men vägen hit har inte varit spikrak.
– Duchess har nästan alltid varit min andrahäst och det har därför tagit lite tid att komma till en högre nivå, men precis när hon skulle ta över efter min andra häst fick hon en senskada.
Charlotte minns dagen då beskedet kom.
– Då trodde jag inte att det skulle bli någon framtid för henne som tävlingshäst.
Efter senskadan väntade en lång rehabprocess för att förhoppningsvis komma tillbaka till tävlingsbanan.
– I början fick hon bara skritta för hand. Hon tyckte att det var helt meningslöst att jobba på det sättet, säger Charlotte och ler.
– När vi kunde börja träna uppsuttet tränade vi på allt man kunde göra i skritt. För att hålla inspirationen uppe fick jag sätta upp mål som att kunna göra en perfekt ryggning eller halt. Nu känner jag verkligen att all tid under rehaben har varit värt det.
I dag är Duchess 15 år gammal, men ekipagets resa började redan när hästen som treåring kom till Charlotte för utbildning och försäljning. Charlotte såg snart att det här var en speciell häst.
– Duchess kom till mig från en uppfödare i Tingsryd. Hon var väldigt liten och tanig då, bara 160 centimeter i mankhöjd. Det var ingen som ville köpa en så liten häst.
– Jag minns när jag longerade henne för första gången. Då kände jag att den här hästen kunde bli något.
Det hela slutade med att Charlotte sålde en av sina egna hästar och köpte Duchess.
– När hon kom reagerade jag på att jag tyckte att hon hade en så rädd blick. Först vågade jag inte riktigt sitta upp på henne själv, så jag bad en kompis som är duktig på unghästar att komma hit. Han satt upp och det var inga problem alls.
– Efter det kändes det säkert. Hon är den snällaste hästen jag har haft, hon har aldrig bockat eller busat. Hon har helt enkelt bara en sådan blick, skrattar Charlotte.
Nu har Duchess hållit sig frisk och stabil efter skadan i ett helt år och drömmen om att tävla hästen i de större klasserna har slagit in. En stor milstolpe i ekipagets resa inträffade nämligen under hemmaklubben Rappestad Ridklubbs stora dressyrtävlingar i mitten på maj, då de startade sin första Grand Prix Kür tillsammans.
– Det är jättekul att vara tillbaka på Grand Prix-nivå och jag är jätteglad att vi har kommit hit, men vi tar fortfarande en dag i taget.
En anledning till att ekipaget är där de är idag är stöttning och peppning från Charlottes vän, Emelie Brolin.
– Vi hade ett gemensamt mål att starta våra hästar i klassen precis under Grand Prix förra året. När vi hade gjort det bestämde vi att årets mål skulle vara att rida Grand Prix, så vi har peppat varandra.
Om Duchess fortsätter vara fräsch efter skadan finns både kort– och långsiktiga mål framöver.
– Målet är att komma ut på internationella tävlingar igen. På längre sikt är målet att starta SM nästa år.