Vi tittar in i garaget på föräldrahemmet strax utanför Mantorp, i Viby.
Där står en gul bil. Och bredvid den en till.
– Tanken var att vi bara skulle ha den där, säger han och pekar på en Top Methanol Dragster. Men så fick vi så bra pris på den andra, så...
Bilen bredvid är en Top Fuel.
Det absolut värsta man kan köra i dragracing. Ja egentligen det värsta man kan köra över huvud taget.
– Det är världens mest accelerationssnabba fordon, säger Stefan.
När han berättar att bilen efter 18 meter är uppe i 170 km/h (!) förstår vi vad han menar.
Eller egentligen går det inte att förstå.
– Upplevelsen går nog inte att beskriva. Det är, ja vad ska jag säga, en otrolig känsla.
Han berättar om första gången han satte sig i sin första bil, i Top Methanol. Det var i maj förra året.
– Det kommer jag aldrig att glömma. Jag hade aldrig kört något i närheten av det här, lite motorcykel på bana några gånger men det är ju inget att komma med, säger han och fortsätter:
– Alla förberedelser gick bra, att starta upp bilen och så, men när jag klappade på gaspedalen, ja herregud. Jag kan inte förklara hur det bär iväg, det var mycket, mycket värre än jag hade kunnat tro. Jag blev helt dimmig i skallen och såg nästan inget framför mig.
För att dra historien från början så var Stefan ofta tillsammans med kompisar på Mantorp park som ung. Senare åkte han med Mjölbykillen Jari Saarinen som kartläsare i rally i tiotalet säsonger.
– Sen kom det barn och annat emellan, men 2013 träffade jag Jonny Lagg från Boxholm.
– Vi har båt på samma ställe och han berättade att han skulle börja köra dragracing igen. Jag frågade om jag fick vara med och skruva på hans bil och redan första säsongen kände jag att det var så förbaskat kul att jag ville köpa en egen bil.
– Skulle jag någon gång i livet göra det här så var det nog dags nu.
Han hittade sin bil i USA, det blev affär och efter mycket om och men kom bilen hem.
Och nu har det blivit två. Och lastbil, och tält, och...
– Det var rätt mycket som behövde köpas in, för vi hade ju egentligen ingenting. Det blev kanske en lite för stor apparat egentligen, säger han och ler.
Hustrun Maria är med i teamet i allra högsta grad. Det är nämligen hon som kör lastbilen.
– Jag tog körkort bara för att kunna köra till tävlingarna. Stefan har ju så mycket med företaget här hemma på sommaren att han inte kunde dra iväg så långt i förväg till tävlingarna.
– Jag tycker det här är skitkul, skulle nästan vilja köra själv egentligen men det är lika roligt att vara med när Stefan gör det.
En annan som är viktig för att Stefan ska kunna hålla på och köra är Peter Lantz.
Han är den som sköter motorn och ser till att den är rätt inställd.
– Det är han som har kunskapen om den här bilen och brinner verkligen för det här. Utan honom står vi oss slätt, så är det bara.
Nästa tävling på programmet är EM i Finland kommande helg. Då blir det av allt döma bara med bilen i Top Fuel.
– För mig handlar det i år om att få vana i bilen.
– I Tierp blev det ju bara två svängar, en för att ta licensen och så en kvalrunda. Sen kom ju regnet och förstörde tävlingarna för resten av helgen.
I den andra klassen, Top Methanol, ser det ut att bli för få deltagare. I Tierp var det bara han själv och Jonny Lagg från Boxholm. I Finland fanns risken att han skulle bli själv i klassen.
– Och då utgår ingen ersättning till oss förare. Reglerna säger att om man är färre än tre får man inga pengar, annars utgår en ersättning runt 25 000–30 000 kronor per tävling i den klassen.
– Nu räcker inte det för att driva teamet en helg, men det är ett tillskott i alla fall.
Vad kostar det annars att tävla en helg?
– Det vill man inte räkna på, säger Stefan och ler.
– Men det här är en ”once in a lifetime” för oss. Hela grejen är en otrolig upplevelse och vi har verkligen jätte-roligt ihop när vi är ute på tävlingarna.