Hur tusan ska jag ta mig fram här? Den gula slingan i Vidingsjö kräver en hel del av den som försöker ta sig runt.
Det ska sägas direkt: Vi har inte provat alla leder som finns i Östergötland. Vi valde ut några stycken, de som är enkla att ta sig till efter en snabb sökning på nätet och där man som förstagångsbesökare kan ta sig runt via tydliga skyltar.
Sen finns givetvis hur många stigar och grusvägar som helst i skogarna runt oss, men de får ni själva leta er ut till.
Här är betyg och kommentarer från vår teståkare:
Vidingsjö, gul slinga, 5 kilometer. Betyg 2.
Den här slingan kan bäst summeras med ett ord. Sten.
Sten, sten, sten, sten.
Det var sten överallt. Nästan. Då och då fick man vila lite på enklare partier men annars var det stora stenar, många stenar, vassa stenar som jag för mitt inre såg mig krascha med och slå sönder ett knä eller ett revben. Det blev för min del mycket promenerande och det här är absolut ingen slinga för den ovane MTB-cyklisten, den saken är klar.
Svårt också att hitta från parkeringen vid motionscentrumet till starten på slingan, men väl ute på banan var det väldigt bra skyltat med tydliga pilar överallt som gjorde det omöjligt att åka fel.
Men tyvärr, det här var ingen slinga för mig.
I Vallaskogen fanns den största stenen vi stötte på under våra testrundor på mountainbike.
Vallabanan, röd slinga, 4 kilometer. Betyg 3.
Till att börja med, parkerar man vid Valla Fritidsområde får man 1 500 meter till på mätaren för att ta sig till och från slingan. Väl på plats var det en småtrevlig runda, med lite av varje. En del knixiga partier med mycket sten, annars fina stigar här och var där man fick sträcka ut lite och då och då lättåkta partier på motionsspåret.
Några ställen med luriga bergshällar där jag tog en promenad, men annars en trevlig bana mitt i Vallaskogen.
Stigningen i Olstorp kallas för "Vansinnesbacken" och har blivit rikskänd efter att en cyklist filmades när han förgäves försökte ta sig uppför och fick ett gigantiskt utbrott som blev viralt på sociala medier och visades på Idrottsgalan.
Olstorp, gulvit slinga, 5 kilometer. Betyg 2.
Lite förvillande med olika utseende på skyltarna för slingan, funderade ett tag på om jag verkligen åkt rätt. För mig var det här en väldigt tuff bana, uppför-nerför-uppför-stenar-berghällar. Ingen vila nånstans nästan, bara att ligga på för den som orkar det.
Här finns också den rikskända "Vansinnesbacken" där en cyklist för några år sen var så förbannad när han inte kunde ta sig upp att kompisens film av hans bravad till och med visades på Idrottsgalan.
Och när jag sett backen förstår jag att han inte tog sig upp...
Här finns också "Syrabacken" och "Branten". Jag tog inte dem heller. Det blev att knalla.
I den app jag läst om banan står det medelsvår. Det kan inte vara för blygsamt tränade motionärer som jag.
Annars ett fantastiskt fint område.
I Linghem fanns det en pil som visade starten av den nya MTB-leden. Men sen försvann all vägvisning.
Linghem, grön slinga (?), 4,5 km. Betyg 2.
Jahaja. Här fick vi ett tips om en ny slinga som cykelsektionen i Linghems SK gjort. Men snart blev det tydligt att den nog mest är för klubbens egna åkare som hittar lika bra i skogen som i sina egna cykelhandskar. Inte för oss som är där för första gången och vill testa något nytt.
Det fanns nämligen en grön pil som markerade starten på slingan, och möjligen några blekta gröna prickar på några träd, men efter det försvann all vägvisning.
Jag gjorde därför en egen slinga, ibland på motionsspåret och ibland ut på stigar som stack in i skogen och kom tillbaka till spåret igen. Och de jag hittade var bra, lite tekniska men en hel del rötter men äntligen inga skrämmande stenar.
Fålehagen i Motala bjöd på en hel del backar, både uppför och som här nerför.
Fålehagen Motala, blå slinga, 5 kilometer. Betyg 3.
Tekniskt så det förslår. Och kanske den slinga som var mest krävande fysiskt. Här gick det uppför och nerför mest hela tiden på en smal stig som dessutom svängde konstant. Här går det absolut inte att åka två i bredd någonstans, det är ett som är säkert. När jag åkte hade det just regnat vilket gjorde de många rötterna väldigt hala i uppförsbackarna så det var bitvis svårt att få fäste när man behövde trycka till lite extra.
Riktigt bra pilat, inga som helst problem att hitta utmed banan, här gick det inte att köra fel. Området har en vit slinga också, men den testade vi aldrig.
Så här ska det se ut. Tydliga pilar som vidsar vart man ska åka för att komma på rätt stig i skogen. MTB-leden i Mjölby blev en peronslig favorit för vår testcyklist.
Mjölby vid Vifolkavallen, blå slinga, 9 kilometer. Betyg 4.
Det här blev min absoluta favorit. Kanske för att jag testkörde den blå slingan som av klubben graderats till "lätt" och det var kanske vad jag behövde. Mysig skogsstig, inte en jäkla massa sten överallt och de backar som fanns lyckades jag ta, nästan allihop. Lite förvillande dock på en annars väl skyltad slinga, men på ett par ställen gick skyltarna liksom i varandra och det svårt att veta vart man skulle. Kanske hade nån pil här och där fallit bort, är ju lätt hänt.
Den här slingan kommer jag annars åka tillbaka till, garanterat.