Hade inte Birgitta Berglund varit lite framåt i ungdomen så hade hon startat i sin 50:e Vätternrunda först nästa år.
För när hon åkte första gången 1969 så hade hon just fyllt 17 år och hade ännu ett år kvar till åldergränsen 18.
Men så länge hade inte Birgitta lust att vänta på att få göra sin första start.
– Så jag gick in till Ewert Rydell (en av loppets grundare) i hans cykelaffär. Jag frågade honom varför jag som var så vältränad inte fick cykla när man kunde vara hur gammal som helst för att få åka. Då sa Ewert att jag skulle anmäla mig men inte fylla i någon ålder, säger Birgitta och skrattar åt minnet.
Vad var det som gjorde att du ville köra Vätternrundan som 17-åring?
– Mamma åkte redan första året och det tyckte man var lite häftigt. Sen var jag med i Maif cykel också. Så det var klart att jag skulle åka också.
I väg bar det och sedan dess har det, som det brukar heta, rullat på genom åren. Förutom vid fyra tillfällen då Birgitta valt att stå över.
Första gången det hände så var hon inställd på att köra men ändrade sig kort innan start.
– Det var 1981. När det snöade vid starten så tänkte jag att jag har bara en kropp så då ställde jag in. Men det var då det. Skulle det snöa nu på fredag så skulle jag åka ändå, säger Birgitta och brister ut i ett skratt.
Fortsätter sen:
– Sen har vi två maj-barn som är födda 1986 och 1988. Året emellan stod jag över också. Men sedan dess har jag kört varje år. Att jag har haft möjlighet och kunnat göra det är jag väldigt tacksam för. För det är ju nästan otroligt att man varit frisk och kunnat åka alla år. Men det kanske beror på att man håller igång och cyklar.
Birgitta skrivs nu för alltid in i Vätternrundans historieböcker som den första kvinnan att ha cyklat loppet 50 gånger. Men hon har inga funderingar på att parkera cykeln när hon passerat mållinjen och låta den stå kvar där.
– Det dagen jag inte tycker det är roligt längre så lägger jag väl av. Men det är roligt fortfarande och jag njuter av att cykla. Nu sen jag gick i pension så cyklar jag mycket själv och det är härligt. Ja, det är härligt att cykla med Maif-grupperna också. Men nu bestämmer jag helt själv var jag ska åka. Så jag njuter av det på ett annat sätt nu och många nya småvägar. Det är så härligt.