För 57:e gången i rad stod Stig Johansson på startlinjen till Vätternrundan, under fredagskvällen. Då var han på gott humör och sa att han kommer fortsätta åka Vätternrundan många år till. ”Tills jag är där nere.”
När han trampade iväg 20 minuter efter utsatt starttid på fredagen väntade sig Stig Johansson en behaglig cykeltur på 20 timmar.
Men det blev inte riktigt som tänkt. När Vätternrundans pionjär kom i mål hade han kraschlandat och skadat sig, och klockan stannade på drygt 26 timmar.
En krasch i Jönköping ställde till det för honom.
– Det var skit. Jag är ju fem timmar senare än jag brukar vara. Det är för att jag kraschade lite nere i Jönköping. Det var lite trottoarkanter och annat. Jag bara låg där, berättar han.
Hur gick det med dig när du kraschade?
– Jag vågade inte tänka på det, jag skulle bara cykla vidare. Jag ville inte fundera på var det gjorde ont. De ville plåstra om armen också, och det kunde jag tänka mig.
Det är inte alla som hade fortsatt efter en sån krasch...
– Jag tror inte det heller du! Men jag är ju sån att om jag ställer upp på något vill jag gärna komma i mål. Och om möjligheten finns så tar jag den.
Trots en krasch lyckades alltså Stig Johansson genomföra sin 57:e runda. Men frågan är om det blir några fler nu. Det är högst osäkert.
– Som det känns nu så "vete fan". Jag har ju lite problem alltså, kanske mest med synen. Det kanske blir lite problem, men jag ska kolla upp det där.
Sedan promenerar Stig Johansson iväg för att bli bjuden på hamburgare av Vätternrundans ledning.
– Det är lagom middag efter det här!