Hon må ha lämnat födelseorten Motala och bosatt sig i Mjölby. Men att cykla Tjejvättern det har Annika Johansson aldrig ens fundera på att lämna bakom sig.
Inte ens det år hon fick ett elakt ryggskott en månad innan start fanns tanken att hoppa över ett år.
– Då sa jag till min sjukgymnast att vi har ett gemensamt mål du och jag. Och det är att jag ska cykla Tjejvättern om en månad och det gjorde jag, säger Annika.
Avslöjar därefter att hon också har en man som förstår hur viktig cyklingen är för hans fru.
– Han tänkte att jag skulle bli odräglig om jag inte fick trampa så han köpte en spinningcykel åt mig som jag kunde sitta hemma och trampa lite på, säger hon och skrattar.
Uppväxt i Motala och med föräldrar som cyklade ett antal rundor så berättar hon att det alltid fanns ett sug att själv cykla Vätternrundan.
Så förutom de 29 starterna i Tjejvättern så har hon också hunnit med tio Vätternrundor och en start i Halvvättern.
Men det är Tjejvättern som blivit den årliga traditionen.
– Min mamma drog med mig det första året. Sen har det fortsatt med olika konstellationer. Och de år jag har kört Vätternrundan så har ju det varit en bra uppvärmning, säger hon.
Vad är det som du tycker är tjusningen med Tjejvättern?
– Det är bara tio mil så alla klarar av det. Man behöver inte träna hela våren för att klara av det om man inte vill.
Nu är dock viljan att träna ingen bristvara hos Annika. Det senaste loppet hon genomförde var en Halvironman i Jönköping. Sen kom en pandemi och sköt 30-årsfirandet med ett år.
Men det hindrade givetvis inte Annika från att trampa även i fjol.
– Jag körde de där tio milen på rätt dag i fjol tillsammans med min man. Nu utgick vi från Mjölby men annars körde vi ungefär samma bansträckning. Man behöver ju inte ställa in man kan ju ställa om. Det tycker jag är bra, säger hon.
Har ditt sätt att cykla förändrats under de här 30 åren?
– När man var yngre så ville man ju tävla mot sig själv och åka fortare och fortare. Nu inser man ju att man inte kan åka lite fort längre. Men när jag väl sitter på cykeln så tar jag ju i.
Har du någon gång funderat på hur länge du ska hålla på?
– Det skulle ju vara lite coolt att bli den sista som har kört alla Tjejvätternrundor. Så det är väl målbilden nu.