Vi ville kolla statusen på några av de mest kända rundorna för mountainbike, för att kanske hjälpa någon med tips och råd om var man kan få ut det mesta och bästa av sin träning i skogen.
Testpersonen blev jag, en blygsamt tränad 55-åring som kanske mest valdes ut för att jag var den ende som hade en cykel för ändamålet.
Det kan också varit så att jag dumt nog berättade att jag bestämt sig för att genomföra Cykelvasan i mitten av augusti och därmed även behöver en anledning till att ge mig ut och bli kompis med min nya blåa cykel.
Jag vet, alla har talat om för mig att Cykelvasan mellan Sälen och Mora inte alls är MTB "på riktigt". Där handlar det mer om mestadels platt grusväg att hålla bra fart på än att slingra sig fram på stigar i skogen där det gäller att vara vaken hela tiden och se upp för rötter och andra hinder.
Den skillnaden förstår jag.
Men jag måste säga att jag ändå fick en smärre chock när jag gav mig ut på den första MTB-slingan, i Vidingsjö. Jag har åkt Vätternrundans MTB-led i Motala tidigare, när vi bodde där, men det visade sig inte heller på samma sätt vara mountainbikecykling som den tydligen ser ut.
Eller som en bana för tävlingscyklister på MTB ser ut, kanske?
För mig handlade fem kilometer i Vidingsjöskogen mer om att försöka ta mig fram helskinnad än att faktiskt trampa cykel. Flera gånger tänkte jag, "hur tusan kan någon cykla här?"
Det var ju svårt att ens passera vissa partier gående.
Är det så MTB-cykling ska se ut, eller är Linköpingsskogarna bara väldigt, väldigt steniga?
Helt klart efter mina tre första testrundor, i Vidingsjö, Valla och Olstorp, är att det är platser som inte är till för nybörjare. De är för mer avancerad cykelåkning, för de som kommit en bit och som kan bemästra tekniken betydligt bättre än jag.
Själv fick jag bilder framför mig hur jag vippade omkull, slog knäet i en stor vass sten och blev liggande utan möjlighet att ta mig därifrån eller få hjälp.
Nu kanske jag är väl dramatisk, okej, men faktum är att jag under alla de tre rundorna inte såg en enda cyklist i spåret. Och det här är, faktiskt, tre rundor där man nog inte bör vara själv. Om man är lite feg/ovan som jag.
De andra tre rundorna passade mig bättre. Speciellt Mjölby blev en favorit. Men vi har alla olika förutsättningar och kanske tycker du att den är för enkel.
Då finns det alternativ, tro mig.