Roligast med jobbet? "Att få djupdyka i så många olika branscher. Jag måste gå in och bli halvexpert på kollektivtrafik för att i nästa projekt göra professorsporträtt inför en promovering där jag måste förstå ett specialiserat forskningsområde och kunna sammanfatta det begripligt på 30 sekunder i rörlig film", säger Johanna Palmqvist.
Vid sidan av
Under uppväxtåren i Mjölby höll Johanna Palmqvist, 36, på med flera sporter. Cykling var inte en av dem.
Har du tänkt på var du skulle kunnat vara i dag om du börjat cykla tidigare?
– Absolut. På ett sätt hade det varit väldigt roligt att se hur långt jag kunnat komma i den här sporten. Samtidigt offrar du väldigt mycket på att fokusera hundra procent på en idrott. Jag trivs med det jag gör på jobbet också. Det hade jag inte velat vara utan, säger hon.
Cykelkarriären inledde hon inte förrän Johanna flyttat tillbaka till Östergötland för sex år sedan. Samtidigt har hon hela tiden jobbat heltid inom reklambranschen.
Hon bodde några år i Stockholm och jobbade då på TV4:s marknadsavdelning med reklamkampanjer för produktioner som "Idol", "Så mycket bättre", "Bonde söker fru" och "Let´s dance".
– Det var kul. Jag fick träffa många intressanta människor på många spännande platser. Men jag har alltid varit hemmakär och ville tillbaka till Östergötland.
Siktet efter flytten var inställt på att bli läkare. Johanna läste tekniskt basår, gjorde högskoleprov och kom in på läkarlinjen i Linköping.
– Även om det var väldigt roligt började underhållningsbranschen kännas lite ytlig. Jag sökte efter något mer meningsfullt. Då var det ganska naturligt att vilja bli läkare.
Men så blev det inte.
– I samma veva som jag skulle börja plugga sökte en reklambyrå folk. Jag hade inte varit så intresserad av det innan. I Stockholm upplevde jag att det var så otroligt vassa armbågar i den världen.
"Jag jobbar mycket med strategier för att med kommunikation hjälpa våra kunder att uppnå sina må och att sätta ett tydligt ramverk för våra kreatörer", säger Johanna Palmqvist om sin roll som creative director på Linkin.
Reklambyrån heter Linkin. Och där är Johanna kvar med titeln creative director. Hon är säker på att vägvalet varit avgörande för att hon i dag kan trampa i toppen av den svenska cykeleliten.
– Även om jag är intresserad av medicin och fysiologi tror jag inte att jag hade klarat att jobba som läkare. Det ger inte så mycket utrymme för annat. Det här är en extremt vänlig och hjälpsam arbetsplats – inte alls det där hårda, vassa som jag upplevt i Stockholm. Vi har kunder som är lätt att knyta till någon slags samhällsnytta, så min längtan efter att få göra nytta är tillfredställd med att jobba här, säger hon, samtidigt som hon lätt resignerat konstaterar att hennes hund Stickan norpat åt sig en pepparkaka som fallit till golvet under förberedelserna inför Linkins jupyntskväll utanför konferensrummet där intervjun görs.
Stickan, Johannas italienska vinthund, är väl hemmastadd i Linkins lokaler.
I somras spurtade Johanna till sig sitt tredje guld – hennes tredje – på kortbane-SM på hemmaplan i Linköping. Det skulle kunnat vara en snygg avslutning på kometkarriären. Men hon vill ha mer.
– Vi ska ha avslutning med damlaget i kväll. Då ska vi även prata om nästa säsong. Vi har upptäckt hur roligt det är att få tävla som lag. Det är kul med mina individuella framgångar men det är ännu roligare att ha framgångar med laget.
Och hon är sugen på att testa något för henne helt nytt i tävlingssammanhang.
– Det verkar som blossa upp en lite större MTB-sektion även inom Hymer. Eventuellt är jag med där också. Jag har långt kvar när det kommer till det tekniska men min profil som cyklist passar bra för mountainbike. Det är mycket på och av. Jag är ganska dålig på gnetandet.
Träningsupplägget tänker hon också ändra.
– Förra året tog jag jättestora kliv när det gäller uthållighet på bekostnad av det som egentligen är min styrka – snabbheten och rappheten. Det vill jag vässa genom att vara med på fler klubbträningar. Vi har en otrolig hög nivå på dem i Hymer. Att inte utnyttja det är lite hål i huvudet.
"Inget kan toppa det här", sa Johanna Palmqvist efter segern på hemmaplan i kortbane-SM inför storpublik i centrala Linköping i somras. Guldet var hennes tredje på distansen.
Det är inte säkert att hon står på startlinjen i Umeå i sommar för att försvara guldet i kortbane-SM.
– Nej. För jag vet hur jag blir. Om jag säger att jag ska vara med skulle pressen utifrån växa sig så stor inom mig. Känslan är att jag har allt att förlora. Mitt mål är mer att prestera bra över hela säsongen och prioritera mindre, lokala tävlingar. De behövs för utvecklingen av cykelsporten i Sverige.
Geisten finns kvar?
– Både ja och nej. Kortbane-SM blev en riktig urladdning. Jag kände en matthet efter det. Men när jag kommer ihop igen med de andra i laget känner jag mig supertaggad.
Vad gör du om tio år?
– Jag tror att jag jobbar kvar på något sätt inom kommunikation. Jag hoppas att jag fortfarande är engagerad i den ideella föreningsvärlden, inom cykel eller någon annan idrott. Jag fick otroligt mycket hjälp utifrån när jag började tävlingscykla. Det vill jag själv bidra med i någon form.
Ett ha en förstående arbetsgivare har varit avgörande för Johanna Palmqvists cykelsatsning. "Här finns en flexibilitet och förståelse för att livet också ska ta plats. Och ibland kan det vara mer konstruktivt för mig att sätta mig på cykeln i naturen i två timmar och bli påfylld med energi i stället för att sitta på kontoret och mangla en strategi för tusende gången", säger hon. Hunden Stickan är ofta med på kontoret.