– Det har bara varit två SM så här långt, men det har blivit två guld, säger Johanna Palmqvist när Sporten möter upp CK Hymers damelitsatsning en åskvarm julikväll utanför Saab Arena.
Carin Winell och Johanna Palmqvist är de tjejer som knipit den ädlaste medaljören i årets SM. Men det är laget framför jaget.
– All cykling är en lagsport. Det som avgör är lite beroende på dagsform och vilken typ av lopp det är. I år har verkligen taktiken och strategin stämt för oss, säger Carin Winell.
Johanna fyller i:
– Jag har inte känt så starkt för mina egna placeringar som jag kände när Carin vann SM. Det är riktigt mäktigt.
– Alla är kolugna när de själva vinner men vi runtomkring är verkigen så glada. Man gläds mer åt någon annans vinst när det är sådan stark lagkörning, berättar Emelie Hjärtström.
Frida Englund är inne på precis samma växel:
– Det sista jag sa innan jag kraschade senast var: "Kör nu Johanna!". Det är verkligen otroligt häftigt.
Lagsammanhållningen sticker verkligen ut. Extra viktigt med tanke på de tusentals träningstimmar som laget spenderar på sadlarna.
– Jag längtar så mycket efter att åka iväg och träffas kring cyklingen. Tävlandet har gjort det så kul och har verkligen blivit en stor motivation, säger Johanna.
– Det är mycket som kretsar kring cyklingen. Man planerar veckan efter vilka rundor man tar, vilka backar och så vidare, fortsätter Carin, samtidigt som det ryktas om ett intervallpass i Stureforsbacken under samma kväll.
Utöver att vinna SM–medaljer och njuta av många timmar rullandes över Östgötaslätten ser laget sig gärna som inspiratörer för tjejer som är sugna på att hitta både tränings- och tävlings-glädjen.
– Vi hoppas kunna inspirera fler tjejer till att cykla som lag, säger Johanna och fortsätter:
– Jag tror att man kanske ofta ifrågasätter sin egen kapacitet men det bästa är ju att köra med de som är starkare. Då lär man sig var gränsen går och också när och hur man kan flytta den. Sen är det så sjukt häftigt att köra tufft med ett lag med så starka tjejer.
Avslutningsvis, innan laget rullar iväg mot Sturefors och det inom cykelkretsar ökända mjölksyreparadiset, Stureforsbacken, lägger Johanna till:
– Det finns några starka minnen. Ett var när vi körde ute på slätten och det var superkantvind. Vi körde så otroligt starkt. Då hade jag velat ha en drönare, det var så sjukt mäktigt.