Det är alltid lika speciellt när två personer kommer farandes på tandemcykel längs med Vätternrundans bana. Men när Carina Malmlöv och Sophie Toomväli Petersson rullar in i mål tillsammans är det utöver det vanliga. För inte nog med att de kört 315 kilometer på tandemcykel. De har gjort det trots att Sophie Toomväli Petersson har både nedsatt syn och hörsel.
Vadstenatjejen, som numera bor i Linköping, föddes utan hörsel, men kan höra lite med hjälp av ett implantat i örat. Hennes syn har försämrats med tiden och hon har ungefär 10 procents synfält.
Men Sophie Toomväli Petersson brinner för träning och utmaningar. Med hjälp av ledsagare har hon gjort triathlontävlingar, cykeltävlingar och allt möjligt. Inför detta hade Sophie Toomväli Petersson cyklat Vätternrundan två gånger. Hon ville göra det igen. Det krävdes lite övertalning innan hennes ledsagare Carina Malmlöv från Vadstena gick med på det.
– Jag har cyklat Vätternrundan typ sju gånger innan, men nu var det några år sedan. Det här får bli min sista runda. Jag tycker det är så jävla långt på ren svenska. Tjej och halv är okej, men nästa gång får hon hitta någon annan ledsagare på långa rundan, säger Carina Malmlöv.
Tandemduon fick även hjälp av Motala AIF-cyklisten Magnus Fransson, som var med på en egen cykel. Han höll koll och såg till att allt fungerade. De startade lite innan klockan 4 i natt det blev en tuff utmaning för Sophie Toomväli Petersson och Carina Malmlöv.
– Jag har haft en toppendag och Sophie har haft en mindre lyckad dag, säger ledsagaren.
– Knät bråkade lite och nacken bråkade lite, men jag kom i alla fall. Det var riktigt skönt att få komma av cykeln och gå i mål. Jag är sjukt imponerad av Carina och Magnus, säger Sophie Toomväli Petersson.
Framför allt var de första timmarna jobbiga:
– Ner till Ödeshög skakade vi båda två. Jag hade alldeles för lite kläder. Det var så himla kallt, säger Carina Malmlöv.
Men sedan kom ljuset och värmen. Då blev det även lättare för Sophie Toomväli Petersson att se vad som händer framför, trots problem med synen. Det smärtade, och det var jobbigt, men nu är Sophie i mål med sin tredje Helvättern. Hon berättar att det är viktigt att kunna visa att allt är möjligt, trots funktionshinder.
– Jag tycker om att röra på mig och man vill gärna ha något mål. Det får inte vara för lätt mål heller. Jag har alltid tyckt om svåra utmaningar, inte bara i träning utan i övriga livet också, säger hon.
Vätternrundan nästa år?
– Vi får se, Carina har sagt nej, eller du kanske har ändrat dig nu?
– Nej det har jag inte gjort, säger Carina Malmlöv bestämt.
Sophie Toomväli Petersson igen:
– Om det dyker upp chanser kör jag igen. Då får jag hoppas på en bättre dag än idag!