Målsättningen är att de 200 deltagarna ska samla in 3150 kronor var, vilket motsvarar 10 kronor per cyklad kilometer.
Det är ett glatt gäng, bestånde av Malin Bengtsson, Mikaela Gustafsson, Thomas Herbertsson, Robin Mineur och Anton Tykosson, som möter upp i stadsparken i Motala. Här ska de inom kort gå i mål efter 315 kilometer på cykel.
De fem cyklisterna är med i cykelprojektet "Vätternrundan med Stephan Wilson", vars mål är att samla in pengar till Diakonias cykelprojekt i Bangladesh. Utan möjlighet att ta sig till skolan blir flickorna utan utbildning – och då riskerar de att giftas bort tidigt. Det vill Diakonia, och de sammanlagt 200 cyklisterna, motverka.
– Pengarna går oavkortat till just det här projektet, förklarar Thomas Herbertsson.
Diakonias arbete sker genom workshops om jämställdhet bland tonåringar och föräldrar, cykelkurser och att skänka fysiska cyklar till flickorna i Bangladesh.
Thomas Hertbertsson har cyklat Vätternrundan tidigare och känt sig ganska klar med det, men han fastnade för Diakonias cykelprojekt och beslutade sig för att haka på.
Längs med loppets gång kommer deltagarna att marknadsföra projektet på sociala medier för att samla in pengar till Diakonias insamlingsbössa.
– Målsättningen är att alla ska dra in 3 150 kronor, vilket motsvarar sträckan som vi ska cykla, säger Thomas Herbertsson och förklarar att det därmed blir 10 kronor per cyklad kilometer och cyklist.
Cykelprojektet har pågått i tio år nu. Mikaela Gustafsson, som har cyklat Vätternrundan fyra gånger tidigare och varje gång tänkt "aldrig mer", lyfter att flera flickor har fått en framtidstro tack vare möjligheten till att lära sig cykla. Det fick henne att haka på en femte gång.
– Vi vill ännu längre fram och ha mer pengar till det här. Det är ett stort land med många som bor där, så det finns många som behöver vår hjälp.
Mikaela Gustafsson menar att cykling är en fantastisk frihet. Genom sitt deltagande i projektet vill hon ge fler flickor möjligheten till att upptäcka den friheten.
Hon säger att hon, tack vare att hon fötts i Sverige, kan cykla fritt.
– Det är en fantastisk frihet och jag vill att alla ska få möjlighet till det – även de som har fötts i Bangladesh.
Samtliga Motalacyklister, med undantag för Anton Tykosson, har cyklat Vätternrundan tidigare. Hans första lopp, till förmån för flickorna i Bangladesh, ska dessutom genomföras på tandemcykel tillsammans med Robin Mineur.
– Jag vet inte om jag hade tänkt cykla någonsin, men jag blev intresserad av projektet och det blev svårt att tacka nej till att vara med, förklarar han.
Anton Tykosson ska cykla Vätternrundan för första gången i år. Inte nog med det ska han dessutom genomföra loppet på tandemcykel och till förmån för flickorna i Bangladesh.
För Robin Mineur stundar det tredje Vätternrundanloppet.
– Jag har också sagt "aldrig mer", säger han med ett skratt innan han fortsätter:
– Sedan skrev Anton en dag och frågade om jag ville cykla runt Vättern på en tandemcykel och då kunde jag inte säga nej. Projektet gjorde det ännu mer lockande.
Robin Mineur har cyklat Vätternrundan två gånger tidigare. I år är det dags igen, men denna gång på tandemcykel.
Även Thomas Herbertsson har känt sig "lite halvklar" med Vätternrundan. Det har också Malin Bengtsson, som cyklat loppet 12 gånger, gjort. Men, projektet fick dem båda att tänka om.
– Vätternrundan i sig är ett fantastiskt evenemang så jag var ganska på direkt när jag fick veta innebörden av allting, säger Thomas Herbertsson.
Malin Bengtsson är en av de Motalacyklister som ska cykla Vätternrundan till förmån för flickor i Bangladesh.
Deltagarna i cykelprojektet har delats upp i fyra startgrupper, men tanken är att de ska starta som ett pärlband, enligt Thomas Herbertsson. De 200 deltagarna gör gruppen till den största som någonsin har startat tillsammans i Vätternrundan.
– Det ska bli häftigt att följa. Hade jag inte själv cyklat hade jag med spänning suttit hemma och följt teamet och gängen som är ute och cyklar, säger Thomas Herbertsson och fortsätter:
– Vad vi förstod av den senaste hälsningen från flickorna i Bangladesh är att det är ett uppskattat inslag. De vet att vi ska cykla och de har en förväntan att vi klarar av det.