Nu satte en pandemi stopp för något större firande av Tjejvätterns 30-årsjubileum. Men att firandet inte blev lika storslaget som det från början var tänkt brydde sig tjejerna själva inte det minsta om.
I alla fall inte om vi frågar Lindakatarina Ek, kapten för Sub XX som var först i mål efter att ha klarat av jubileumsrundan på 2.52 timmar..
– Det var vårt mål för dagen att vara först. Men det kan ju finnas de som åker snabbare som startade senare. Men det som är extra kul är att vi får cykla igen efter att det var inställt i fjol. Så det är fantastiskt kul att få träffa alla cykelkompisar igen, säger Ek.
Nu var det 939 tjejer som kom till start i Tjejvättern men de var långt de enda tjejerna som var åkte något av de avslutade loppen.
För i både Halvvättern och Vätternrundan 100 km så var det gott om tjejer bland deltagarna.
En av dem var Olivia Danielsson från Uddevalla. Hon hade med sig stora delar av familjen.
– Det är vår lilla familjeaktivitet. För mig är det första gången och inom mig har det varit väldigt många svordomar på vägen. Men sen kommer det en depå och då blir allt bättre, säger Olivia.
Hennes far Ove har en gång tidigaregenomfört ett lopp i Vätternrundan men han berättar att det gav honom avsmak för cykling.
– Det var 1981 när det var nollgradig och regnade i starten. Men nu har barnen och en arbetskamrat fått igång mig igen, säger Ove.