– Det är en man. Han är i medelåldern, är faktiskt ganska bra tränad och cyklat mycket men överskattar sin förmåga lite grann. Eller en hel del. Det är en person som skulle vilja tillhöra en utav snabbgrupperna, men inte riktigt har den kapaciteten.
Karin Sillén är till vardags utbildningsläkare vid Försvarsmakten och verksam vid Sahlgrenska i Göteborg. Hon är specialist inom kirurgi och har tidigare arbetat vid US i Linköping.
2014 kom hon med i organisationen som medicinsk rådgivare tillsammans med narkosläkaren David Juhlin.
Två år senare inledde hon ett forskningsprojekt.
– Vi insåg att vi hade väldigt dålig kontroll över deltagarna, vad som hände med de som tyvärr hamnade i situationer som krävde sjukhusbesök. Och då kunde vi inte heller på ett bra sätt se något mönster var olyckor skedde och varför. Man gick bara på känsla, vad man trodde var orsakerna.
Forskningen har nu pågått under tre år och behandlar alla cyklister som blir patienter, det vill säga som hamnar i något sjukhus inom de fyra regioner som finns utmed banan.
– Jag har gått igenom journaler för varje patient som dessutom fått hem en enkät med frågor kring var och varför man har ramlat. Vi har också sökt info om vem man är som cyklist, hur mycket man tränat och så vidare.
Under det första året 2016 hamnade 69 personer på något sjukhus. 2017 sjönk den siffran till 52 och i fjol ännu mer, till 44.
– Trenden är positiv, ja. Men man ska komma ihåg att första året regnade det, det har det inte gjort på samma sätt de två senaste. Vi såg också direkt 2016 ett problematiskt ställe vid Hammarsundet där 12 cyklister ramlade och nästan alla gjorde det på grund av dålig skyltning. Andra året vi mätte ramlade bara två cyklister på samma ställe.
När hon tittat på orsakerna till att det skett olyckor finns det också en tydlig trend.
– Till 70–80 procent beror olyckorna på trängsel. Antingen att de här snabba cyklisterna som jag beskrev i början som inte riktigt klarar av situationen och krokar i varandra, eller så har någon blivit omkörd av ett gäng där man visat för dålig respekt för sina medcyklister. De som är snabbare håller inte ut ordentligt när man åker om, man är lite taggig i sitt sätt att cykla och skapar på det viset onödiga och farliga situationer.
Karin Sillén påpekar att det är oerhört sällan som motorfordon är direkt inblandade i olyckor.
– Det är klart att loppet skulle må fantastiskt bra av att vara helt bilfritt, för det sker incidenter på grund av att det blir för trångt för cyklisterna för att man exempelvis får ett möte med en bil. Men direkta kollisioner med motorfordon har inte hänt under de här tre åren.
Inte heller de snabba ”Subgrupperna” som startar på lördag lunch är inblandade i problem.
– De är i princip aldrig med i statistiken. De har en helt annan kunskap, de vet riskerna och är försiktiga i sitt sätt att cykla snabbt. De är också mycket mer vältajmade som team.
Vilken är den vanligaste skadan?
– Nyckelbensbrott, utan konkurrens.
Till sist vill Karin Sillén skicka med en uppmaning till årets deltagare.
– Det är livsviktigt att cykla och röra på sig, men det kan också vara livsfarligt. Så se till att hålla avstånd och ge varandra utrymme, oavsett om du vill cykla snabbt eller ta god tid på dig.