– Det känns jättebra. Jag har tränat på bra hela vintern. Jag har 225 mil i kroppen redan och ska komma upp i mellan 300 och 400 mil innan det är dags, säger han.
Om 73-åringen lyckas helgen den 14-15 juni blir han för evigt inskriven i Motalas stad och idrottshistoria. Då får han nämligen sitt namn på en minnesplatta på den "cirkeln är sluten-staty", som restes i samband med loppets 50-årsjubileum 2015.
Åtta cyklister har redan sitt namn där för att ha genomfört färden 50 gånger.
I sommar kan det läggas till tre till, förutom Nils-Gunnar Stedt även Harry Bergdahl, Hudiksvall, och Håkan Johansson, Fårbo.
Nils-Gunnar Stedt ska starta klockan tre på natten mot lördag, och han ska inte bara i mål. Han ska tillsammans med ett Hymergäng åka på under tio timmar. Vid klockan ett på lördagseftermiddagen ska han alltså göra sin 50:e raka målgång på Vätterpromenaden i Motala.
– Viktigast blir att inte krascha och hålla mig frisk till start. Jag tränade ganska lite förr, men nu tränar jag väldigt mycket. Det blir samma upplägg.
Traditionen i olika procedurer är viktigt att likna varandra år från år. Nils-Gunnar Stedt har kört Halvvättern på söndagen före i tolv år. Han har kört samtliga 15-milalopp som arrangerats.
Han ställer också alltid husbilen på Mossen, fotbollsklubben LSW:s träningsanläggning, tillsammans med sambon Berith Danielsson som åkt Tjejvättern 16 gånger.
– Vi planerar en riktig fest i husbilen efteråt om det blir 50, berättar Nils-Gunnar.
– Vi förstår varandra bra när vi båda har cyklingen, säger Berith som träffade Nils-Gunnar 1995.
Men ni tränar aldrig tillsammans?
– Nej, vi åker så olika fort, säger Berith.
Träningsrundorna går för Nils-Gunnar på vägar över hela Östergötland. Han åker gärna söderut ned mot Kinda, där är det backigast. Mellan fem och 15 mil kan det bli per pass.
– Vinterträningen har varit en plåga, inte för orken utan för kylan som gör att man tappar känseln i fingrarna. Skönt att det blir varmare.
Vilken är din styrka?
– Envisheten och uthålligheten.
Svaghet?
– Backar är jobbiga.
Vätternrundan, som hittades på av pionjärerna och "galna" motionärerna Sten-Otto Liljedahl och Ewert Rydell på 1960-talet och kördes officiellt för första gången 1966, fick sitt första besök av Nils-Gunnar Stedt 1970.
Det är sedan dess han kommit i mål i Motala i juni varje år, efter 30 mils färd runt sjön. På honom själv verkar det inte vara något märkvärdigt.
– Jag har haft tur att få vara frisk. Jag var inte intresserad av motion före det här, men fick blodad tand när jag bytte standardcykel mot racer efter några år. Det blev början på en lång karriär som motionscyklist, säger han.
Vilket år var det värsta runt sjön?
– 1981 då det snöade.
Aldrig nära att bryta?
– Nej, jag är seg och envis.
Vad har varit roligast?
– Att nå målet är alltid lika roligt. Det är lustigt att det alltid är så fint väder i Motala just när man kommer i mål.
Det bästa med loppet?
– Kamratskapen, kompisar man träffat.
Finaste platsen runt sjön?
– Vid Gyllene uttern i Gränna.
Var är det jobbigast när man cyklar?
– Efter Jönköping, vid Fagerhult.
Nils-Gunnar Stedt är också lite av en administratör för Vätternrundans veteranklubb där det krävs 25 genomförda rundor för att vara med. 575 medlemmar har klubben just nu.
– Jag anmäler veteranerna till loppen och jag har en fin kontakt med kansliet, en kontakt som betyder mycket, säger 73-åringen.
Nils-Gunnar Stedt har en bakgrund som tävlingscyklist, förr i Saab och nu i Hymer, och han kör fortfarande veterantävlingar i tempo. Han har varit med i veteranlandslaget. Trots vanan att cykla gillar han inte klungkörning. Han tycker att Vätternrundan blivit stressigare genom åren.
– Subgrupperna är otäcka, de åker så fort. Men jag förstår ju att de måste få finnas, det är en viktig del i utvecklingen.
Stedt har kompisar som både skadats svårt och omkommit efter att ha vurpat i cykelsadeln. Det är med vemod och ödmjukhet han inser att cykling inte är riskfritt. Han har kört Vätternrundan som bäst på åtta och en halv timme tidigare, men nu är det viktigast att inte råka ut för någon olycka och att tuffa runt på tio timmar med kompisarna.
Linghemsbon har genom åren gjort klassikern, sprungit Lidingöloppet 25 gånger och åkt Vasaloppet på skidor. Plus sprungit 18 maratonlopp.
En krutgubbe som inte har några planer på att trappa ned, åtminstone inte med Vätternrundan.
– Jag kommer att hålla på så länge jag får vara frisk, säger Nils-Gunnar och kisar mot vårsolen, en sol som inbjuder till längre och varmare träningspass inför sommarens jubileum.