Brottarklubben sträcker ut en hand till parasporten

IFK Linköpings brottarklubb satsar på att bli ännu mer välkomnande för personer med en funktionsnedsättning. "Man ska fokusera på vad som går istället för vad som inte går", säger en av klubbens tränare Elvira Jakobsson.

"Vi som förening vill inte stå och stampa i samma gamla spår ", säger IFK Linköping BK:s tränare Elvira Jakobsson angående att få in fler funktionsnedsatta i föreningen.

"Vi som förening vill inte stå och stampa i samma gamla spår ", säger IFK Linköping BK:s tränare Elvira Jakobsson angående att få in fler funktionsnedsatta i föreningen.

Foto: Rebecca Candevi

Brottning2021-05-06 11:50

IFK Linköpings brottarklubb är en av föreningarna i stan som vill utveckla sin verksamhet till att bli ännu mer anpassad för parasportare. Genom ett arvfondsprojekt har ledarna i klubben fått gå en utbildning för att lära sig hur de ska kunna välkomnande funktionsnedsatta personer på bästa möjliga sätt.

– Vi som förening vill inte stå och stampa i samma gamla spår utan vill inkludera alla. Vi har också haft barn som sökt sig till oss med funktionsnedsättningar. Då känner man ännu mer att man behöver utvecklas som förening för att kunna välkomna dem på ett så bra sätt som möjligt, Elvira Jakobsson. 

Mycket av utbildningen handlade om hur du anpassar verksamheten i stort för funktionsnedsatta människor. Elvira ger ett exempel på att i brottarlokalens hall brukar det ligga skor huller om buller när träningarna pågår. Därför skulle rutiner och ordningsregler behöva skärpas för att någon, med till exempel en synnedsättning eller som tar sig fram med rullstol, ska kunna komma in i hallen på ett enkelt sätt. 

– Man ska fokusera på vad som går istället för vad som inte går. Du ska hitta glädjen i sporten och inte bara de prestationsinriktade, säger Jakobsson.

Förhoppningen är att flera personer som har någon form av handikapp ska våga ta klivet in i föreningen. 

– Till att börja med hoppas vi att dessa personer ska vara en del av den träningen vi håller i nu. Sedan får vi se. Om det blir ett jättestort intresse kanske det vore bättre med en egen grupp. Eller så kanske vi får skapa andra typer av strukturer för att inte segregera. Jag tror ändå på att man kan träna tillsammans, säger Jakobsson och fortsätter: 

– Vi får se vart det leder. Det kanske behöver delas in för att alla ska trivas och känna sig välkomna. Det kan vara ett större hinder att ta sig hit på grund av att grupperna blandas också.

Är det inte lite konstigt att parasport inte är en mer naturlig del av föreningslivet i stort?

– Jo. Och det kan vara fördelen för oss med att vara en individuell sport. Det går att individanpassa väldigt mycket. Vi tränar tjejer och killar tillsammans med olika åldrar. Jag kommer ihåg när jag själv var en liten tjej och kunde få gå upp och köra mot män. Men vi hjälps åt och det var inte farligare än att köra mot någon annan, säger Jakobsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!