– Ja, jag har valt att lägga handskarna på hyllan för tillfället. Jag älskar att träna och jag älskar kampsport, men tävlingsmentaliteten bara försvann, berättar 17-åringen.
Det finns flera vägar att gå än de traditionella och under uppväxten i Boxholm har Hugo Pettersson känt att varken fotboll eller innebandy var något för honom. Det som de flesta kompisarna höll och håller på med.
I stället testade han boxning, började pendla till Mjölby boxing team, tidigare BK Dacke, och på den vägen är det.
Hugo startade som nioåring i boxningen och blev snabbt en stor talang, blev ungdomsmästare 2015 och 2016 och boxades för landslaget i EM i Ungern 2016. En vinst tog han i den blågula tröjan, ett oförglömligt minne.
Styrkorna som boxare är att han kunnat göra rätt saker vid rätt tillfälle, att han haft en stark fysik och slagit hårt med bra tajming i slagen. Svagheterna har varit snabbheten, att han inte varit snabb nog, och tekniken och obalansen. In och ut ur striden gäller det att vara som en kobra i ringen.
Hugo Pettersson är fortfarande kvar i Mjölby boxing team där han hjälper till på tävlingar och i träningen. Bland annat som poängdomare. Men SM 2017 valde han att stå över och han är ännu inte tillbaka i tävlingsringen.
– Jag tränar hårt och springer hemma, men vill satsa på mina studier. Jag är bra tränad och skulle kunna gå match igen, men just nu är det inte aktuellt, säger han.
– Boxning är en så extremt hård sport att du måste vilja vinna till varje pris, annars går det inte, säger Hugo som säger att han blivit nyfiken på MMA senaste tiden.
– Det är en blandning av alla stilar, det är det jag följer mest, säger Boxholmskillen.
I sommar säger Hugo Pettersson att han ska slappa. Sedan ska han jobba lite åt Boxholms kommun med att klippa gräs och rensa rabatter.
I höst blir det fortsättning i plugget, då går han trean på gymnasiet i Tranås.
– Det känns som att Boxholm är en aktiv stad med ett urval av flera sporter. Som orientering, dragkamp, skidor, innebandy. Jag gillar Boxholm. Men jag tror att många ungdomar helst vill till något större och då är det Linköping som lockar. Boxholm är nära men ändå inte riktigt nära, trots bra förbindelser, funderar boxaren.
Hugo Pettersson har kvar handskarna, hopprepet och boxarskorna, de som tar tid att snöra på sig. Han springer ofta, vilket är grunden till all övrig träning.
Men om han går upp i ringen igen i matchsituation står alltså skrivet i stjärnorna.
– En comeback är inget jag tänker på. Man vet ju aldrig. Det jag vet är att jag kommer att träna livet ut. Det är kul att träna, man håller sig frisk och vill hela tiden vara i form, säger 17-åringen.