Dörren står på glänt till det timrade huset mellan Linköping och Åtvidaberg. Frida Wallberg tar emot och hälsar välkommen. Inga stora gester, det har det aldrig varit med 36-åringen som en gång i tiden var en av världens bästa boxare på damsidan.
– Det känns tryggt att vara här, säger hon när vi kliver in och sätter oss tillrätta.
Efter många år på västkusten tog Frida Wallberg i somras beslutet att ta med familjen hem till Östergötland. Sambon Emil bröt upp från sin barndomsstad Halmstad, barnen Luna och Milton får nya miljöer att bekanta sig med. Inget lätt beslut, eller?
– Det var faktiskt inte så svårt. Jag känner att jag behöver lugn och ro. Här har jag alltid nån runtomkring mig, pappa är hemma, syskon och barndomsvännerna som jag har bra kontakt med finns i närheten. Nu är Emil dessutom pappaledig och hjälper till. Man vet inte när det kan hända något. Jag måste veta varje dag att jag har någon att kontakta, säger Frida Wallberg.
Det var länge sedan rubrikerna i media handlade om hennes framgångsrika karriär som boxare. Nu blir det istället löpsedlar efter besöken på sjukhusens akutmottagningar. Senast i somras när hon fick skjutsas till US i Linköping i blixtfart.
– Jag sa till Tobbe (Tobias Asklöf, nära vän) att "jag vet inte om jag kommer att överleva det här". Jag kände att hela kroppen stängdes av, det hjälpte inte att jag kämpade. Det var så otäckt, minns Frida Wallberg.
Det var en extremt allvarlig situation som kunde fått värsta tänkbara slut, men den obehagliga situationen förde faktiskt med sig något gott. Läkarna hittade svaret på varför Frida haft yrsel, mått illa och drabbats av hjärtklappning under en längre tid och varför allt nu ställdes på sin spets. Akut kortisolbrist och hypofyssvikt.
– Kortisol är ett livsviktigt hormon man behöver för att överleva. Hypofysen sitter i hjärnan och när den inte producerar egna hormoner blir det allvarligt. Det är ganska vanligt att man får exempelvis efter trafikolyckor, men inte så vanligt efter en hjärnblödning, berättar Frida Wallberg.
Nu äter hon medicin och mår lite bättre, även om både yrseln och hjärtklappningen kan återkomma lite då och då.
– Jag är glad att de har hittat vad det beror på, nu handlar det om att försöka hitta en balans. Huvudvärken och hjärntröttheten kommer jag alltid att ha.
I juni 2013 drabbades hon av en hjärnblödning efter en boxningsmatch - sedan dess har inget varit sig likt i Frida Wallbergs liv. Varje dag är en kamp för att orka med det vanliga livet, hon har inte kunnat jobba sedan den otäcka smällen och får kämpa för att fungera någorlunda normalt. Hon kan bara träna "lagom mycket" och boxas ingenting.
För några år sedan körde du cykelvasan.
– Ja, och det var väl inte jättesmart så här i efterhand. Jag trodde att jag skulle kunna komma tillbaka i samma form som innan hjärnblödningen, men det var för tätt inpå. Det har varit en lång uppförsbacke med många bakslag, jag har lärt mig vad som gäller. Jag gillar mjölksyreträning, men jag mår inte bra av det.
Drömmar om framtiden håller gnistan vid liv. Att en dag må så pass bra att hon kan börja jobba.
– Framför allt vill jag ut och föreläsa och jag vill träna folk, gärna i boxningsfys.
Luna och Emil kommer in, Milton vaknar efter sin tupplur i barnvagnen. Det är dags att skiljas åt för den här gången.
Hör av dig när det händer något.
– Jag ringer nästa gång jag åker in till akuten...
Frida Wallberg ler. Humorn måste få finnas där, trots alla motgångar.