Bara nio år gammal kom Hugo Pettersson till boxningshallen i Mjölby. Ett halvår senare sökte klubben dispens för att han skulle få gå sin första diplommatch.
Hugo är uppvuxen i en idrottsfamilj. Morfar, morbror, mamma och storebror Erik har representerat Sverige i dragkamp. Hugo har testat både dragkamp, innebandy, cross och andra idrotter, men aldrig känt sig helt hemma.
– Jag plockar hellre grässtrån än är med i fotboll eller någon annan lagsport, så lite intresserad är jag, konstaterar han.
Men så provade han boxning, och allt föll på plats.
– Jag kände mig som en i gänget direkt. I Mjölby finns boxare på toppnivå, jag tyckte att de var coola och ville bli som dom.
Sex år har gått och i dag är Hugo i allra högsta grad en av de främsta. Klubbens tränare Daniel Samuelsson har bara beröm att ge.
– Hugo är en av de största talanger vi haft här i klubben. Han lär sig fort och har rätt inställning, frågar varför vi gör olika övningar och är lite av en perfektionist, säger han.
Hugo håller med.
– Jag är nog en talang. De senaste två åren har jag vunnit nästan alla matcher jag ställt upp i.
En kaxig inställning?
Inte alls. Hugo har ett skönt självförtroende. Han vet vad han kan och tror på sig själv. En nödvändig egenskap i en kampsport, man mot man.
Sin allra första diplommatch, den som klubben sökte dispens för eftersom Hugo var ett år för ung, ja den kommer han alltid att minnas.
– Jag förlorade, men det var jämnt, säger han. Det var nog bra att jag fick smaka på en förlust direkt, jag lärde mig på en gång att resa mig och jobba vidare. Det är bittert att förlora, men jag gräver inte ner mig.
Numera tränar Hugo sex eller sju dagar i veckan.
– Klart att ett prov i skolan kan ställa till det med tiden ibland, men jag tycker samtidigt att om man ska satsa på sin sport så får den där sista halvtimmen av pluggtiden offras. Jag är ganska snabblärd så det är inga problem.
Hugo kör boxningsteknik förstås, men också mycket kondition och mental träning. Det sistnämnda, den mentala biten, kan vara tuff i kampsport.
– När jag står där i ringen inför en match så brukar jag bara vilja gå därifrån. Jag funderar alltid på vad motståndaren är för filur. Jag ska boxas med allt vad jag har mot en kille som jag inte vet något om och jag kan ju gå i backen. Det är nervöst, men det försvinner när gonggongen slår. Då kan jag tänka att motståndaren i andra hörnet är en vanlig kille, precis som jag och så känns det bättre.
Tänker du på skaderisken?
– Nej, inte direkt. Man vet ju att slag mot huvudet kan ge hjärnskador och jag är medveten om vad som kan hända, men tycker att det är värt att fortsätta boxas ändå.
– Många runt omkring säger att ”alla som boxas är dumma i huvudet.” De vet inte vad de pratar om. Jag är inte särskilt dum i huvudet, utan ganska intelligent faktiskt. Boxning handlar om att lära sig tekniken och analysera det man gör. Det går inte att slå på en säck och tro att man ska bli jätteduktig, man måste förstå varför man slår på säcken också.
En inställning som tränare Daniel Samuelsson tror kommer ta Hugo långt.
Hugos egna tankar går mot OS och proffsboxning.
– Det vore kul, säger han.
Längs vägen kan han tänka sig en utbildning till polis. Dessutom läser han gärna historia.
– Jag gillar att läsa om till exempel andra världskriget. För att förstå framtiden måste vi först förstå historien, säger han. Tänk att något vi gör precis nu lägger grunden för framtiden. Det är häftigt!
Han knyter på sig handskarna och går in i ringen. Träningen börjar. En timmes nötning av tekniken – en viktig del i grunden till Hugos boxningsframtid.