Syskonen Sonnie och Samantha Henriksson visar stolt upp sina medaljer från SM i armbrytning som gick av stapeln i Borås under SM-veckan.
Vinterns SM-vecka, där flera sporter är representerade, är just avklarad och återigen har familjen Henriksson tagit med sig ett antal medaljer hem till Boxholm. Och sporten, som även blivit en livsstil hos Boxholmsfamiljen, är armbrytning.
– Detta SM var det Samantha och Sonnie som lyckades bäst i SM och fick medaljer med sig hem, säger mamma Madelene med stolthet i rösten.
Även Madelene och äldsta sonen Vincent var med och tävlade i SM men blev denna gång utan medaljer.
Men ni har medaljer sedan tidigare?
– Jag tog SM-brons i min första tävling och senast förra året kom Vincent hem med fyra SM-medaljer i guld. Det har gått bra för alla sedan vi började med sporten och det känns som vi har hur mycket medaljer som helst, skrattar Madelene.
Elvaåriga Samantha Henriksson trodde hon skulle tävla mot fler när mamma berättade att hon vunnit SM-finalen och att hon nu skulle få en guldmedalj.
Boxholmskillen Sonnie, 13 år, tog förra året ett silver i SM. I år slog han till med en guldmedalj på SM i Borås.
Tävlingarna i Borås lockade tävlande från hela Sverige och efter hemkomsten har de två unga medaljörerna fått gratulationer via mammas Facebook och av kompisar och lärare. Och Samantha, 11 år, och Sonnie, 13 år, är stolta och nöjda över sin bedrift.
– Jag vann SM-guld med vänster arm på fredagen. På lördagen tävlade vi med högerarmen och då vann jag inget, trots att jag är starkast i den, berättar Sonnie.
Att Sonnie är vältränad i överkroppen syns men han fick ändå hålla igen på maten innan invägningen inför tävlingarna, för att hamna i rätt viktklass.
Samantha är stolt över att få ha en svensk flagga på sin klubbtröja och visar att hon har muskler även på vänsterarmen. De musklerna gav henne en silvermedalj i SM.
– Det är ett väldigt stort hopp mellan viktklasserna så att gå upp ett steg hade blivit för tufft för honom, säger Madelene.
Lillasyster Samantha tog en silvermedalj när hon bröt med vänsterarmen men, liksom sin bror, är även hon starkast i högerarmen.
– När jag tävlade med högerarmen fick jag en guldmedalj, berättar Samantha lite försynt.
Dock förstod inte Samantha i finalen att hon vunnit utan trodde det återstod en omgång.
– Hon sa "jag kan kanske vinna guld se'n", så vi fick berätta att hon redan vunnit. Tydligen hörde hon inte mammas segervrål från läktaren, skrattar Madelene.
För familjen Henriksson har armbrytningen blivit en livsstil där Vincent, Sonnie, Samantha och mamma Madelene alla har medaljer och statyetter från SM och andra tävlingar.
Det är inte barnen som vunnit SM-medaljer. Mamma Madelene Henriksson startade sin armbrytarkarriär med två SM-brons.
Det var 2022 som Madelene tog med sina tre barn till Skänninges armbrytarklubbs lokaler i Mjölby. Sedan dess har alla fyra utvecklats snabbt och alla har medaljer och statyetter från både SM och från andra stora armbrytartävlingar i Sverige.
Hur ofta tränar ni?
– Vi åker till Mjölby tre gånger i veckan och tränar. Och då får man träna med alla som är där, även om de är äldre eller yngre, säger Sonnie.
Madelene lyfter gärna sammanhållningen som finns i Skänninge armbrytarklubb.
– Alla delar med sig av tips och råd. Och alla tar hand varandra, den klubben har betytt så mycket för mina barns självkänsla och självförtroende, säger Madelene.
I mars anordnar Skänninge armbrytarklubb tävlingar ”Smash arms”, en tävling som armbrytarfamiljen Henriksson ser fram emot.
Alla i familjen Henriksson tävlar för Skänninge armbrytarklubb, en klubb som betytt mycket för familjen och inte minst för barnen.
Det är i hemmaklubbens tävling "Smash arms" i mars som familjen Henriksson ska tävla i härnäst, vilket alla fyra ser fram emot. Och Sonnie erkänner att han efter sitt SM-guld börjar känna lite press inför den tävlingen.
Är du favorittippad i den tävlingen?
– Haha, men ju bättre det går, desto mer tävlingsmänniska blir jag och desto mer vill jag vinna.
Hur tänker du med armbrytningen i framtiden?
– Jag skulle vilja tävla i EM och VM men det kostar mycket pengar att åka till andra länder för att tävla, så vi får se.
När Sonnie plockar fram familjens medaljer är det, som mamma Madelene säger, hur många som helst.
Även om armbrytningen tar mycket tid för de nyblivna SM-vinnarna hinner de med lite annat. Samantha, som fyllde 11 år på resan ner till Borås, gillar att kela med djuren hemma i huset.
– Mest gosar jag med hunden Levi och så leker jag med kompisar. Och ibland bryter vi arm här hemma också.