Vägen till sommar-OS i Rio de Janeiro har varit krokig, omtvistad och utdragen för Matilda Ekholm. Stundtals omöjlig att vandra. Nu rör hon sig äntligen på den och trots att debuten kanske borde kommit för åtta år sedan är hon inget annat än glad över att få delta i OS.
Hon tar emot oss i sitt föräldrahem i Linghem där hon är tillfälligt bosatt mellan träningar och tävlingar utomlands. Bjuder på kaffe. Vi slår oss ner vid köksbordet och ska komma att prata om hennes rättegång mot Svenska Olympiska Kommittén (SOK), livet utanför Sverige och hennes chanser i Brasilien.
Men först något annat.
På Twitter beskriver du dig själv som ”tvspels-sopa”. Vill du utveckla?
– Haha. Jag spelar väldigt mycket tv-spel, det är faktiskt min största hobby, men jag är inte särskilt framstående. Jag låter det inte gå ut över min träning eller koncentration så det är svårt att bli riktigt bra då, och jag har höga krav på mig själv även där. Därför tycker jag väl att jag är en sopa, säger Matilda Ekholm med snett leende.
Mycket krigsspel?
– Inte alls. Mest strategispel. Det blir i alla fall en-två timmar spelande om dagen.
Tro inte att 34-åringen förspiller sin tid. Som fulltidsproffs tränar hon stenhårt.
Och när hon inte spelar bordtennis eller tv-spel viger hon timmarna åt universitetsstudier. Det brukar bli någon ny kurs varje halvår, berättar hon, om än på kvartsfart. Senast hette det socialpsykologi med inriktning på idrott och i höst ska hon läsa idrottsledarskap.
Det finns en baktanke med de valen.
– Jag känner att jag vill bli tränare efter karriären. Jag har aldrig tänkt i de banorna förut men de senaste åren har jag märkt att det blir allt roligare att fokusera på andra spelare, utan att för den delen tappa fokus från min egen idrott. Varje dag i träningshallen försöker jag hjälpa framförallt de yngre spelarna. Det kan nog vara ett jobb för mig.
Hög högstanivå
Innan en tränarkarriär kan bli aktuell för Matilda Ekholm har hon egna prestationer att tänka på. I början på augusti är hon en av fyra svenskar som får representera Sverige i bordtennis i Rio de Janeiro.
Ekholm har gjort allt hon kunnat för att ge sig själv optimala förutsättningar inför OS. Därför är hennes känsla på förhand god. Men endast känsla, menar hon, borgar inte för framgång.
– Det är alltid svårt att förutse hur det ska gå i pingis, säger Ekholm.
– I till exempel höjdhopp eller någon annan mätbar gren vet man ungefär var man står, men här handlar det i sin tur mest om dagsform och motstånd. Det är det som gör alla bollsporter så spännande, titta bara på Island i fotbolls-EM, att man aldrig vet på förhand. Vad jag dock vet är att jag någon gång har varit med och besegrat alla utom de två bästa kinesiskorna.
OS handlar dock inte primärt om att vinna för östgöten. Först och främst vill hon göra så bra ifrån sig som hon kan. Då tenderar visserligen vinsterna att komma på köpet.
– När jag spelar på min högstanivå måste alla spelare i världen ha en bra dag för att slå mig, säger Ekholm.
– Jag har alltid krav på mig själv men inte på ett visst resultat utan det handlar mest om hur jag förbereder mig. Att jag är utvilad, vältränad och att jag ger mig själv en rättvis chans. De detaljerna får inte brista i en så pass viktig tävling.
Rättegång mot SOK
När man sitter mitt emot Matilda Ekholm och pratar om OS går det liksom inte att blunda för elefanten i rummet.
Där finns en stor en.
Både 2008 och 2012 nobbade SOK henne från att delta i mästerskapet, med stöd i sina egna hårda krav på särskilda resultat. Trots att Ekholm år 2012 de facto var bättre rankad än samtliga svenskar i herrklassen fick hon stanna hemma medan herrarna fick åka.
– Första gången, 2008, tog jag beskedet hårdare fastän jag inte ens var nära att få åka. Det ansågs av SOK att jag inte varken var bra nog eller ett framtidshopp, för man kan bli uttagen som en förberedelse inför kommande mästerskap annars. Då blev jag ganska knäckt. Det tog på självförtroendet.
De sa alltså rakt ut, du är inget framtidshopp?
– Det var ju kontentan av det, menar Ekholm.
2012 trappades dispyten upp. Svenska Bordtennisförbundet valde då att stämma SOK å Matilda Ekholms vägnar, genom att yrka på att beslutet att lämna Ekholm hemma var ett godtyckligt sådant som hindrade henne från att utföra sitt arbete.
Fallet lades ner kort därefter.
– På den vägen har det varit sedan jag var flicklandslagsspelare. Jag fick sällan vara med så mycket, inte många trodde på mig eftersom jag hade alldeles för dålig koncentration och livligt humör, säger Ekholm och fortsätter:
– Men då tog jag det mer som ”nu ska de få se”. Under nästan hela min karriär har jag tänkt så. Det verkar ligga i min personlighet att aldrig ge upp och i grund och botten tror jag det handlar om att jag älskar att spela pingis. Annars hade jag kanske inte orkat fortsätta.
Sällan i Sverige
Bara genom att bo utomlands i många års tid, först Österrike och sedan Spanien, kommer långa resor på köpet. Men också för träningen färdas hon. Bara månaden inför OS har Matilda Ekholm rest mellan Kina, Sverige och Portugal för att förbereda sig.
– En långresa orkar man väl inte göra mer än max en gång per månad. Samtidigt återhämtar jag mig och vilar hemma med familjen, utan det skulle jag nog bli väldigt sliten mentalt.
– Det jag kan sakna mest med Sverige är svårt att beskriva. Men när jag varit borta tre-fyra månader i streck och sen landar på Arlanda så är det en speciell känsla. Jag känner mig hemma, det är ganska häftigt. När jag sedan väl är utomlands tänker jag inte på att jag saknar Sverige eller bullar eller kakor, de känslorna kommer först när jag kommer hem.
Bättre med åren
På ett sätt är Matilda Ekholm glad att debuten kommer nu och uteblev 2008.
– Då hade jag överhuvudtaget ingen koll på förberedelser och hur man tränar. Det handlade mer om slumpen om jag prickade formen eller inte. Nu lyckas jag ganska ofta se till att pricka in den till stora tävlingar. Överlag har jag aldrig varit bättre än nu, säger hon.
– Jag vet att erfarenhet gör stor skillnad i pingis. Det räcker med att kolla på de svenska herrarna som låg länge i världstoppen trots att de var äldre och långsammare än alla andra. De visste i sin tur precis allt om förberedelser, beteenden under match och att läsa in sina motståndare.
Men vissa saker förändras inte på åtta år. Hur hon beter sig på flygplan bland annat.
Som nu till Rio de Janeiro.
– Jag lär nog vara ganska tråkig på planet som vanligt. Jag kommer att sitta där med mitt Nintendo DS som jag alltid tar med mig. Alla är olika men för mig är det bra att ha något att koppla bort allvaret med, säger Matilda Ekholm.
Men allvaret är inte långt borta. Nu, närmare än någonsin.